Det är lite svårt att veta hur jag ska börja när jag summerar min cykelsäsong. Den har känts lång vilket ju inte är så konstigt med tanke på att vi inledde februari månad med att åka till Chile/Argentina och långcykla över Anderna. Det var en superupplevelse som jag skulle göra om alla dagar på året. Många gånger har jag drömt mig tillbaka till den häftiga miljö som dessa länder bjöd på och önskat att jag var där igen. Innan vi åkte till Sydamerika hade jag ägnat åtskilliga timmar på inomhuscykeln i olika former och varvat rejält långa och hårda pass med korta, hårda pass. Första kvittot på att träningen gav bra resultat fick jag ju under den där resan då jag märkte att jag snäppt upp mig mot föregående år. Vakuumkänslan blev sedan total där under våren– när vi kom tillbaka hem till ett mörkt och ruggigt Sverige i slutet av februari. Jag kände mig ju redo för säsong men ingen visade några tecken på att vara på gång. Det kändes rejält segt och jag fick testa mitt tålamod en del innan det blev april och lite mer action här hemma.
Jag uppför Los Caracoles i Chile. En tiopoängare.
Jag hade inför detta år bestämt mig för att tävla mer än förra året och skaffa mig lite mer erfarenhet, mest för att utvärdera om jag har något på den arenan att göra eller inte. Dock var ju mitt huvudfokus under säsongen att klara Vätternrundan under 7.30, jag anade att om jag skulle klara det skulle jag vara bra rustad för andra lopp också även om Vätternkörning skiljer sig en del från tävlingslopp. Jag fattar knappt än idag att vi verkligen fixade att köra de där 30 milen på 7.28(!!) med den vinden och det allmänt ogästvänliga vädret. Känslan av att komma in i Motala med gänget och titta på klockan kan jag leva länge på och jag är fortfarande innerligt stolt över den bedriften.
In action på Vätternrundan
Resultatmässigt är jag mycket nöjd med vad jag har presterat i år och jag tycker att jag lyckats hålla mig i bra form under större delen av säsongen. Jag har fortfarande en del kvar att göra i tävlingssammanhang då jag envist har bitit mig fast på 3:e och 2:a platser många gånger i år. Jag har haft centimetrarna på fel sida hjulet ett par gånger men jag har i stort sett alltid varit med och bidragit till att hålla uppe fart och gjort min del av jobbet i loppen vilket känts bra även om jag sedan förlorat i spurten. Tävlingsmässigt har det ändå gått bra och tack vare att jag deltagit i många tävlingar och fått placeringar i alla så fick jag tävla för Sverige i Nordiska mästerskapen i början av augusti. Det var ärofyllt att få cykla i Svenska tröjan! Jag kom 3:a på linjeloppet, det var bättre än jag förväntat mig.
Senare vann jag också min klass D40 SWE-cup både linje och totalcupen vilket jag inte alls hade planerat eller satt som mål. Bonus med andra ord. I cupen har jag kört några tempolopp och tror att jag har lite mer att ge där men behöver träna mer på cykeln och lära mig mer om hur jag ska fördela min kraft och energi för att få till det riktigt bra.
Spurt för 3e platsen Nordiska mästerskapen
Nordiska, linje D40
Ja så har jag ju också hunnit med en krasch av det lite otrevligare slaget vilket kändes som ett onödigt störningsmoment i en annars väldigt bra säsong. Tyvärr påverkade den mig och fick mig lite ur balans vilket märktes på min prestationsförmåga under veteran SM i slutet av juli, där jag bröt linjeloppet efter två varv av 5. Lite besviken var jag just då men samtidigt kände jag mig tacksam för att det inte blev större konsekvenser än vad det blev och att jag kunde komma tillbaka så pass fort. Nordiska Mästerskapen var ju bara en vecka efter SM så att jag kände mig på banan igen där var väldigt skönt.
I mitten av augusti körde jag sedan Cykelvasan, ett spontanköp av en plats som jag är glad att jag gjorde då det var ett riktigt roligt lopp i år! Nytt var att vi tjejer i tävlingsklass fick starta 45 min innan killar och seedningsgrupper och därmed köra med enbart tjejer på banan. Det blev ett riktigt tävlingslopp tack vare det och det kändes mer rättvist för oss att göra jobbet själva utan draghjälp från diverse starka killar. Det var lite osäkert om killarna skulle hinna ikapp oss innan vi gick i mål men jag äntrade finishline i fädernas spår innan de kom vilket var extra kul. Jag tror ju faktiskt att jag kan köra ännu bättre här om jag åtminstone sitter på Mtb:n mer än en gång innan det är dags för själva loppet och har möjlighet att köra lite längre och hårdare pass innan. Nu hade jag en krasch med störd träning (varav ingen alls på mtb) plus några lite kortare lopp i bagaget. Så att jag kom på plats 22 av dryga 50 tjejer i tävlingsklassen var ett bra resultat tycker jag. Cykelvasan funkar ju utmärkt att köra som landsvägscyklist eftersom det är otekniskt. Men jag tror att det är en fördel att vänja kroppen vid en annan sittställning några gånger innan man kör ett hårt race som det ändå är. Att köra 16 min snabbare än i år (vinnartiden) känns rejält utmanande men att ta några fler placeringar känns absolut rimligt.
En av många backar på Cykelvasan. Vi var 4 tjejer som samarbetade fint även om de flesta bilder verkar ha fångat mig i fronten.
Summa summarum kan man ju konstatera att jag har kört ganska många lopp av olika slag i år och då har jag säkert glömt något. Så här ser mitt 2016 i lopp och resultat:
Nordiska Mästerskapen, klass D40
- Linjeloppet 3:a
- Tempoloppet 3:a (inofficiella resultat pga enbart svenska startande)
SWE-cup, klass D40 (11 genomförda tävlingar av 16 möjliga)
- Linjecupen 1:a
- Tempocupen 2:a
- Totalcupen 1:a
Motionslopp
- Göteborgsgirot 140 km 6:a (tävlingsklass, tid 3:51:54)
- Kungälvsrundan 106 km 1:a dam (tid 2:47:26)
- Hallandsloppet 100 km 1:a dam (tid 2:21)
- Tjejvättern 100 km 1:a dam (tid 2:48 med Sub XX)
- Halvvättern 150 km 1:a dam (tid 3:52 med Kungsbacka CK och Jessica Ylvén)
- Vätternrundan 300 km 1:a dam (tid 7.28 med Anna Waxegård & Lygnens Venner)
- Cykelvasan 94 km 22:a (tävlingsklass, Mtb, tid 3:24:26)
Utöver detta har jag också kört lite annat smått och gott; Maratona Dles Dolomites i Italien, drygt halva Etape du tour i Frankrike, de fyra etapperna i vår lite mer lättsamma lokala tävling GP Racing Sweden Strava Tour de Göteborg plus ett av loppen i Göteborgsserien.
Nu återstår säkerligen något motionslopp av något slag men det blir lite mer spontant ett tag och lite trivselrundor med diverse sammanslutningar och med Ulf såklart. Plus ett höstläger med SubXX tjejerna i oktober, det ser jag fram emot! Kanske blir det lite mer Mtb och CX nu under hösten innan det är dags att sätta full fart med vinterträningen. Och! Så är det ju dags att börja tänka på nästa säsong. Det är ju väldigt roligt att blicka framåt och planera för 2017, jag får återkomma när det är lite mer konkret med vad som händer då:)
Fin säsong, förstår att du är nöjd med den!