Första vinsten men en viss misärkänsla

I måndags var det en blandad känsla, vi vaknade upp efter vårt första öråd och med en man mindre i lägret. Månsson blev ju utröstad och fick lämna oss på plats direkt vid örådet. Hårda bud, vi sade knappt hejdå ens. Nåväl, vi får samla ihop oss och försöka stärka varandra nu när vi är en man mindre och sikta in oss på att inte hamna i fler öråd. Det är inget roligt att behöva sitta där av flera anledningar så det bästa är ju om vi kan rycka upp oss ordentligt nu och börja vinna de viktiga tävlingarna. Eller, ja, vinna överhuvudtaget - det har vi ju inte gjort hittills. 
 
Dags då för pristävling. När vi kommer till tävlingsområdet tändes en stark glimma hopp. Det såg ut som en vattentävling och mycket riktigt, dagens tävling innebär att vi ska simma ut en i taget till varsin boj som ligger utplacerad på rad, dyka ned och bära en stor betongklump under vattnet fram till bryggan och fästa linan som betongklumpen sitter fast i på en ställning. Bojarna ligger olika långt ifrån bryggan och vi bestämmer startordning utifrån vad vi själva anser oss klara av att hålla andan samtidigt som vi bär något tungt.
 
Yes tänkte vi alla i laget, det här borde vara vår tävling - vi är ju starka i vattnet!
Hoppet tänds om att det är VÅR tävling!
 
Anders förklarar tävlingen
 
Robban får ta två bojar i och med att vi är en färre i laget. Starten går och det ser bra ut redan från början, stabila insatser från allihop och vi har ett bra flyt. Lag Syd hade problem då Jim inte riktigt lyckades komma ner på botten och gå med stenen som det var tänkt. Det tog lång tid och vårt försprång växte. Måste ändå säga att det var imponerande hur han kämpade på  och inte gav upp. Han trotsade ju verligen sina egna rädslor där och då. När jag skulle hoppa i och göra sista sträckan visste jag att vi borde vinna matchen, om inte något alldeles oförutsett skulle hända mig på vägen. Jag simmade bort, dök ned och sprang med stenen under vattnet. Det här var verkligen en rolig tävling! Inget jag har provat innan och hemma skulle jag förmodligen inte komma på tanken att springa på havsbotten med en stor stenklump😊 De som redan varit i och gjort sin del tipsade om att luta mig framåt och försöka ta sats med tåspetsarna så det gjorde jag och det kändes riktigt bra då det gick rätt fort att komma fram till bryggan. Upp med bojen på ställningen på bryggan och segern var ett faktum.
 
Vi blev verkligen SÅ GLADA, det var som om alla nederlag vi haft försvann och vi fick äntligen jubla. Fasiken vad skönt det var och jag tycker verkligen att vi förtjänade denna vinst!
 
Robban in action 
 
Priset var att vi skulle få möjlighet att plundra Lag Syds läger under 60 sekunder. Vi utsåg Ida och Robban till denna angenäma uppgift och de for iväg med båt för att göra det direkt efter tävlingen. Lag Syd fick stå och titta på när de sprang in och tog vad de kom åt, hela tiden sökande efter det åtråvärda tändstålet som bara lag Syd har just nu. Vår brasa har slocknat och på något dåligt sätt har vår glasprisma kommit bort vilket gjort att vi inte kan göra upp eld och därmed inte värma oss eller koka något. Inte alls bra, särskilt som det regnat rätt hårt på nätterna och det är riktigt kallt att vara i lägret stundtals. 
 
När Robban och Ida kommer tillbaka från plundringen ser de glada ut och vi tänker att "YES, de har det"! Jo, de har ju en hel del braiga saker med sig som yxa och kokkärl. Men - inget tändstål😢 Det var skit också men de missade att den hängde på en liten pinne ovanför deras eldstad. Jag fattar att det var lätt att missa den eftersom ett tändstål är ganska litet och lätt kan smälta ihop med trädstammen. Det föll verkligen ingen skugga på deras insats även om det kändes lite moloket just då. 
 
 
Robban och Ida ser glada ut efter plundringen
 
Nu vet vi att det är dags för Robinsontävling snart och jag hoppas innerligt att vinsten i pristävlingen har stärkt oss som lag, vi har ju haft det motigt inledningsvis men vi har försökt att samla kraft och inte tappa hoppet. Nu fick vi positiv energi och lite självförtroende i att vi kan vinna och nu ska vi fortsätta på den vägen tänker vi. Lite glada är vi ju att vi har Lag Syds yxa eftersom de förmodligen inte kan använda tändstålet utan den. Så - nu sitter vi med verktyg men inget tändstål och de sitter med tändstål utan verktyg. Smått komiskt och lite rättvist - trots att vi inte unnar det andra laget olycka såklart😀
 
Den mer upplyfta stämningen i lägret förbyttes rätt snart i en mer deppkänsla då vi fick brev om kommande Robinsontävling. Vi ska utse den vi tycker är minst värdig vinnare av Robinson och nu blir det givetvis lite jobbigt läge att utse denne. Snacka om partykiller!
 
Hur vi gör och vad vi kommer fram till ser ni i kvällens (onsdag) avsnitt av programmet!



Vecka 1 - Utslagstävling, insektsätande och öråd

Vilken vecka det har varit! 
 
Efter vår kassa inledning med handfängsel och burövernattning så tycker jag att vi i Lag Nord är värda lite medgång, Efter den tuffa starten så stod nu hoppet till Robinsontävlingen som var i onsdags. Det var hinderbana där avslutningen var att kasta yxor i ett hålat nät, det satt plattor på en vägg bakom nätet som sprack om man träffade dem rätt. Vi borde ju ha en rätt bra chans här eftersom vi ändå är rätt fysiskt starka som lag. Tävlingen började bra och det enda momentet där vi inte levererade ordentligt var i yxkastningen. Där gick det uselt och vi förlorade den viktiga tävlingen. Jag ska inte svära här men jag kan säga att det var rena rama bottennappet att få ännu en motgång. Själv är jag också helmissnöjd med min egen insats i den här tävlingen och blev sur på mig själv för att jag inte kastade bättre än vad jag gjorde. Efter det här började jag undra hur mycket motgång vi ska behöva utsättas för innan vi skulle deppa ihop. 
 
Nog för att det förhoppningsvis återstår massor av äventyret men det känns riktigt tungt att ha det så här motigt i inledningen.
Uppsnack inför tävlingen
 
Konsekvensen är att vi nu får gå till öråd och det är ingen höjdare, det fattar ju vem som helst. Den enda lilla ljusglimten med det är att det ska bli coolt att få se ett öråd i verkligheten. Det har jag bara sett på tv tidigare så att få uppleva det i skarpt läge är maffigt på riktigt.
 
Innan det blir öråd så har vi en immunitetstävling. Ingen vet vad den kommer att innebära, det är många av oss som är intresserade av att känna sig säker i örådet och vill kämpa för immuniteten. När vi kommer till tävlingsbanan tänker vi alla "ÅH NEJ" då Anders berättar vad vi ska göra. En ätartävling. Med insekter. Det här hade vi  spekulerat om men vi sa att "Nej de kan ju inte ha en sån tävling i Robinson". Ingen jublade över faktumet att det låg diverse insekter i lådorna vi skulle tävla med. Regeln var enkel, snurra på hjulet, välj låda och ät upp inom 60 sekunder. Visa svalget för Anders så han ser att allt är i magen. Herregud tänkte jag, det kommer bli ett helsike att ta sig igenom detta. Jag har ju testat att äta gräshoppa en gång när jag var i Thailand, den var dock friterad så det är en helt annan grej än vad vi skulle ge oss på. I dessa lådor låg det en massa saker man inte vill äta, de flesta levde så det var hyfsat motbjudande. Stora feta kokosnötslarver, fiskhuvud, levande skalbaggar, kackerlackor, tusenfotingar, fiskögon, fiskinälvor och sandormar. Plus lite frukt och godis. Tror jag fått med det mesta. 
 
Robban fick börja snurra och han fick en kackerlacka. Han käkade upp den rätt snabbt tyckte jag när jag stod och väntade på min tur. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle försöka äta det som kommer i min låda men hade ingen aning om jag skulle greja det eller inte. När Ida fick sitt fiskhuvud så tänkte jag att fy fasiken, det där skulle jag verkligen inte fixa. Själv snurrade jag fram en lång tusenfoting och hann fundera på hur sjutton jag skulle kunna äta hela den där. Jag ville inte tugga på den egentligen men den var så hård att det inte fanns så mycket att välja på. Det knastrade och när jag skulle svälja så kändes det som det hårda skalet fastnade i halsen. Den smakade rätt mycket, lite kryddigt och jag kände mig rätt impad av mig själv att jag fick ned den utan att få upp den igen faktiskt. Nu var ju första steget gjort så jag tänkte att jag kör på så länge jag inte får kväljningar och kräks. Koppla bort huvudet och lyssna på kroppen. Känn inte efter vad det smakar, andas med munnen. 
Lite av de saker som låg i lådorna
 
Haha, den här tävlingen utvecklades till att bli en fight mellan mig och Lillemor. Alla försökte så gott det gick att vara med så länge som möjligt men i såna här situationer bestämmer man ju inte hur kroppen reagerar. Hatten av för alla som tuggade och försökte. Lillemor valde att tugga ordentligt på alla sina saker till skillnad mot mig, som valde att svälja sakerna hela. Jag fattade att hon var tuff i den här grenen för hon såg ju ut att tycka det var gott när hon smaskade i sig sakerna!
 
Det som syntes i tv var ju att vi åt varsina tusenfotingar och sen slukade jag en sandorm. Och så blev det utslagstävling. Det var en kraftigt nedklippt version av hur tävlingen var på plats. Jag kan avslöja att jag och Lillemor åt upp alla saker som låg i lådorna på bordet innan det blev utslagstävling. Det innebär för min egen del att jag åt 2 sandormar, 1 skål med fiskinälvor, 2 kokosnötslarver, en tusenfoting, två apelsinklyftor, en vattenmelonskiva och en låda till som jag inte kommer ihåg innehållet i (nåt djurbetonat). Sedan skulle vi alltså få i oss 3 st kokosnötslarver i utslagsfinalen. Vi började ju bli mätta!
Kokosnötslarver...
 
Jag fattar inte riktigt vad som flög i mig där och då, hur tusan jag fick i mig alla de där sakerna och varför jag valde att gå all in när jag egentligen kände att jag inte satt osäker i örådet. Jag kan bara säga att en av de häftigare sakerna med att vara med i Robinson är att du ges möjlighet att utmana dig själv på ett sätt du aldrig skulle göra hemma eller i andra sammanhang. Här bestämde jag mig för att stänga av huvudets budskap och bara lyssna på kroppens signaler. Jag bestämde mig för att så länge jag inte känner att jag verkligen mår illa - så fortsätter jag.
 
En liten tävlingsdjävul kom på besök och tog kommando över mig helt enkelt. Det blev "en kul grej" att äta ikapp med Lillemor och vi log när Anders konstaterade att det inte fanns några lådor kvar att slåss om. De fick springa och hämta mer till utslagsfinalen🤣 Nåja, så här i efterhand är jag väldigt nöjd med att jag visade mig själv att jag fixar så mycket mer än jag tror och jag fick dela det med hela det svenska folket (på gott eller ont). Jag väljer att se det från den goda sidan och känner mig tacksam för min egen personliga utveckling - i att göra saker jag aldrig drömt om och greja det på ett såpass udda sätt. Storhatten av till Lillemor som var allra bäst i denna tävling även om jag bara var en liten, liten stund efter!
 
Att jag inte fick i mig de 3 kokosnötslarverna lika snabbt som Lillemor sved bara lite där och då. Jag hade ju fått i mig en massa nödvändig mat som jag dessutom fick behålla och jag kan säga att jag mådde riktigt bra i flera dagar efter det här. Jag kände mig rätt "speedad" det första dygnet och blev skönt superpigg!
 
Vad som hände parallellt med oss i Lag Syd hade vi inte så stor insyn i under tävlingen, vi träffades bara på Robinsontävlingen och då fick vi naturligtvis inte prata så mycket så vad som hände hos dem kunde vi mest bara gissa oss till. Det är väldigt kul att ta del av nu när vi ser det på tv. Vi visste ju att de var lite mer konfliktfyllda än oss vid det här laget och vi pratade mycket om det såklart men jag förstår nu att det var high-life-all-in därborta i det andra lägret.  
 
Nåväl, dags för Öråd. 
Det här är ingen rolig upplevelse att behöva vara med om. Oavsett vad man tycker om människor så är det här ett moment som är direkt onaturligt och obehagligt att behöva genomföra. Det känns inget bra alls att behöva rösta ut någon men det ingår ju i spelets regler så det är bara att gå in och göra det även om det går emot hela ens vanliga beteende. Det är ganska tryckt stämning innan örådet och alla känner sig mer eller mindre osäkra på hur utgången kommer att bli. I det här örådet var det väl inte så stora överraskningar egentligen utan det blev Månsson som fick åka hem. Trist att han fick vara med oss så kort tid då han hade mer att visa men eftersom någon var tvungen att åka så kändes det som rätt för min del. 
Första örådet i Robinson
 
Efter det här hade vi ett snack om att vi behöver organisera upp oss lite bättre i kommande tävlingar, det har hittills varit lite rörigt och vi har inte varit så synkade i vilka styrkor och svagheter vi har som individer. Vi har ett bra snack och försöker blicka framåt efter den här trista örådskvällen.
Anders läser upp domen
 
 
Sist men inte minst - vilken herrejösses positiv vecka jag har haft! Jag är så tacksam över alla påhejanden och positiv respons jag har fått av så många. Jag har aldrig fått höra så mycket glada tillrop - någonsin. Jag går som på moln och känner så mångas stöd i ryggen.
 
Ni är grymma som ger så mycket positiv energi, jag är säker att det ger skjuts till Lag Nord i kommande vecka!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Robinsonpremiär!

Så var det äntligen dags!
 
Vi har ju väntat i ett halvår på att denna händelse ska inträffa - premiären av Robinson 2018!  Med lite pirr i magen slog jag och familjen på tv:n i söndags, vi har ju inte sett några program innan premiären så jag var väldigt nyfiken på hur jag skulle framställas. Jag vet ju vad jag sagt och gjort på ön men samtidigt ska det ju bli ett roligt tv-program så saker kan ju klippas ihop på ett sätt som du inte styr över själv. Vid första anblicken kändes det bara så kul att se alla människor som var med, stränderna, båtarna, havet och allt det där som lite känns som hemma för oss som var med.
Båda lagen, Lag Nord till vänster och Syd till höger. 
 
Jag syntes ju inte särskilt mycket i inledningen vilket jag kände mig helt okej med. Det ändrades mot slutet. Vi fick en tuff start med att förlora första tävlingen, som handlade om vilken strand vi skulle hamna på och som grädde på moset blev Månsson tvungen att välja någon som han skulle sitta handfängslad med. Pressad som han var valde han Lillemor och förvåningen var total eftersom fastkedjandet innebar att de var tvugna att göra allt tillsammans. Toabesök, sova, äta osv. Som sagt, ingen bra start. 
 
Den här bilden säger allt om när Månsson valde Lillemor till sin handbojekompis.
Chocken när Månsson väljer Lillemor

I slutet av programmet fick vi i laget möjlighet att frigöra Månsson och Lillemor genom att någon av oss skulle sitta i en väldigt trång träbur, på en ensam plats utanför lägret på Lag Nords strand. Vi diskuterade om vem som kunde tänka sig att ta uppdraget och jag anmälde mig frivilligt. Inte för att jag var särskilt sugen på att få en sömnlös natt men jag tänke att det kunde vara lite smart att visa att jag är en lagkompis. Pannben vet jag att jag har rätt gott om så jag tvekade inte på om jag skulle klara det eller inte. Dessutom tänkte jag att nu är det ju Robinson och jag är en av de lyckligt utvalda som får vara med i programmet, hela grejen med att vara med här är ju att utmanas och att ha förmånen att göra saker som du förmodligen aldrig har gjort eller kommer att göra igen. Jag menar - hur många har suttit i en träbur på en strand på Fiji i ett halvt dygn för att låsa upp ett par handbojor för någon annan? Det är ju en unik erfarenhet så det är bara att knalla in och sätta sig där🙂 
 
Här pratar vi om grejen att sitta i buren:
Ida och Henrik verkar inte lika på som jag:)
 
 
Jag har fått mycket positiv respons på att jag gjorde detta, kul att så många tyckte att det var strongt! Själv tänkte jag inte så mycket på att mina lagkompisar inte sov bredvid mig, däremot kom de till mig några gånger och såg till att jag hade vatten hela natten och att jag var vid liv. Jag får många frågor hur trångt det egentligen var där inne. Jag kan säga att det var riktigt trångt och att jag förvisso kunde ställa mig upp om jag stod böjd som en halvmåne. Jag kunde vrida på mig och byta position för att belasta andra sidan av kroppen om vartannat. För övrigt var det inte mycket utrymme att spela på så att sova var inte en enkel match. 
 
Jag får också frågor kring hur länge jag satt där. Svårt att svara exakt eftersom vi inte hade några klockor men jag klev in medan det var ljust och fram till soluppgången. Det borde ha varit 12-13 timmar. 
 
Andra frågor jag får är vad jag tänkte på. Oj, massor! Jag tänkte på om min döda pappa såg mig och om han var lite stolt över mig. Jag tänkte på min man, våra barn, familj och lite kompisar och undrade om de skulle bli förvånade när de såg att jag tog denna grej. Jag tyckte att jag såg lite delfiner ute i vattnet så då tänkte jag på vilken lyx det var att få se det (jag vet ju inte om det var så men det gör inte så mycket). Jag tänkte också på mina cyklar jag har hemma och hur nice det hade varit att ha en fatbike på stranden att gasa omkring med. Tänkte också på att tiden inte gick fort, jag tyckte det borde bli ljust många gånger innan det verkligen blev det. Jag tänkte säkert på en massa andra saker också men det är vad jag kommer ihåg. 
 
En del undrar hur jag gick på toa. Svaret är enkelt och som tur är blev jag bara kissnödig. Det var bara att pricka springorna bland plankorna i botten på buren för att göra det. Kissnödig blev man hysteriskt mycket i början av den här tiden, då du inte äter något och bara dricker vatten så driver kroppen ut allt innandöme genom kisset känns det som. De första dagarna sprang vi som tättingar i skogen allihop och en härlig urindoft kunde anas lite här och där kring lägret😊
 
Det som var lite tufft efter buren var att när jag blev utsläppt så skulle vi iväg på tävling. Det var inte läge att lägga sig ned och få några timmars sömn utan direkt iväg till att möta Lag Syd i pristävlingen om tändstålet. Vi förlorade tävlingen, igen. Usch och fy, vi var ändå starka men lyckades inte samla ihop oss och tänka utanför boxen som krävdes i slutet av tävlingen. Vi missade att vända på en av de mönstrade veporna (det var mönster på båda sidor men vi tänkte inte på det). Bara att glömma, lägga bakom sig och sikta framåt. 
 
Henke och Robban vevar på
 
 Lina i vattnet. Här var vi starka men tappade i sista momentet i tävlingen. 
 
Andra frågor jag får är hur det är att se och höra sig själv på TV. Sådär kan jag säga men jag vänjer mig förmodligen. Först tyckte jag att de kunde varit lite justare att filma från andra vinklar men det är bara att gilla läget och inse att det är så jag ser ut. Take it! Rösten var väldigt skum att höra. Låter jag sådär? Jag tycker ju att jag låter supertöntig men samma sak där, bara att gilla läget! 
 
Nu kämpar vi på och siktar mot att slå det gula laget i den första Robinsontävlingen som är ikväll onsdag, det är tufft har det visat sig även om vi är ett fysiskt starkt lag. Tack alla ni som hejar, jag är övervädigad över så mycket positiv feedback jag har fått under den här veckan.
 
All kärlek till er😍

Visa fler inlägg