Finns det nåt kul med november egentligen?!

November. En av årets tristaste månader som jag i normala fall brukar ha svårt att ta mig igenom. Det här djupsvarta mörkret som ockuperar vårt land under vintermånaderna kan ju ta knäcken på vem som helst. Eller? Om jag fick bestämma skulle jag radera denna månad ur kalendern och gå direkt på typ februari. Så här års brukar jag drömma och längta mig bort till varmare breddgrader och toksurfa efter cykelresor över jul. Take me away from here liksom.
 
I år känns det dock annorlunda! Jag fattar noll men jag till och med njuter av att det är november. Skumt men kanske är det för att jag har haft en bra oktober där jag ägnat tiden åt att trampa mig upp på en någorlunda grundnivå och att jag nu kan sätta igång med vinterträningen ungefär som vanligt? Kanske är det för att jag känner mig hoppfull om att jag kommer att vara en  hyfsat stark cyklist igen när vårsolen tittar fram? Eller för att jag har så mycket justa cykelkompisar att hoja runt med på helgerna? Fatta, jag tycker det är KUL att gå till innecyklingen på veckorna och köra de där svettpassen. Och jag njuter av att cykla distanserna på helgen även när det är kallt och blött. På riktigt! November är det nya svarta för mig. 

  
Så här kul är det att cykla både inne och ute! Ulf/Jessica/Niclas och Simon tycker också om att cykla:)
 
Sedan sist har vi både haft avslutning och uppstart med Giro Cycle Team, det blir lite nyheter att vänta inför nästa säsong men exakt vad får jag skriva om lite senare. Det känns i alla fall roligt att veta att vi har ett lag även nästa år och det finns många roliga tävlingar och aktiviteter att se fram emot tillsammans. 

 Rörlighetsträning...Catta är på g!
 
För egen del är de närmaste aktiviteterna nu under november att öka träningsintensiteten något, lite mer kraft ska ner i pedalerna. Just nu kombinerar jag cykling med styrketräning och det känns bra hittills. Rörligheten tränade vi med teamet förra helgen och det var ju inget jag kan vara mallig över direkt och träningsvärken efter det passet var inte att leka med. Kanske blir det fler sådana pass under vintern, det känns som att det behövs:o) I början av december blir det en Falunresa för att köra Velodrom (barnsligt kul)  och i slutet av december blir det  en långrunda i och med Abloc Winter Challenge (VinterVättern) - 34 mil i mörker/dagsljus/mörker och förhoppningsvis fint vinterväder.
 
Från förra årets WinterChallenge photocred Rickard Persson
 
Sen är det ju nästan vår igen så jag ska nog ta mig igenom den här hösten bättre än någonsin!
 
 
 
 
 

Det går ju framåt

Tiden har försvunnit och nu har det gått några veckor av återuppbyggnadsträning. Härligt att vara igång och hittills har många längre promenader, lugnare cykelträning och lätt styrketräning stått på schemat.
 
Hösten har levererat över förväntan, det har varit många fina dagar där trädens färger skiftat på olika vackra sätt från vecka till vecka. Idag var den andra dagen sen en månad tillbaka som helgcyklingen var kall och blöt annars har det varit riktigt torrt och fint. Nu struntar jag ju förvisso i att det är dåligt väder och håller fast vid att jag ska ge mig ut men självklart föredrar jag när det är torrt och någorlunda okej temperatur. Andra cykelkompisar struntar ännu mer i vädret, idag cyklade till exempel Ragnar i kortbyxor. Det var ju mer än 2 grader eller vad han nu hade för förklaring på det. Så långt går inte jag:)
 
Love fina höstdagar!
  
Det känns bättre för varje gång jag är ute och rullar. Jag tror att jag kommer kunna kvala in som en cykeltjej med stark utvecklingskurva här under hösten - från bottennotering till en för mig normalare nivå känns inom räckhåll. Skönt att känna det! Det kommer bli bra timing på att vara tillbaka på en ok grundnivå och sen sätta igång med ordentlig vinterträning ungefär när andra också gör det. Jag känner mig motiverad och glad varje gång jag trampar omkring på cykeln, det är ju inte alla som känner så den här tiden på året. Även inomhusträningen känns rolig och något jag ser fram emot på veckodagarna (fast det är rätt jobbbigt).
 
Jag måste också passa på att hylla den sociala delen av cyklingen, vad bra det känns att cykla omkring med andra mäniskor som också gillar att cykla och snacka under tiden. Jag har verkligen många justa cykelkompisar, det är jag riktigt tacksam för. Cyklister är överlag lätta att tycka om - ta åt er alla jag känner! 
 
Olika typer av samma aktivitet - fika!
 
Så, nu börjar tankarna kring vad som händer nästa år plantera sig och till helgen ses vi i laget för att ha avslutning och få status för kommande säsong. Jag får återkomma när jag kan säga nåt om det.
 
Till dess trampar jag på, hoppas ni gör detsamma (eller nåt annat som också känns kul).

Börja om från början..

Här har jag inte varit på ett tag! Jag har heller inte cyklat på ett tag. Efter en intensiv vår och sommar har jag haft ett uppehåll på dryga 2 månader. Anledningen till det kan jag inte riktigt berätta om mer än att att det har varit frivilligt/ jag har inte varit sjuk/gått in i väggen/cyklat slut på mig utan bara pysslat med lite annat som varit väldigt kul och annorlunda. Det kommer att visa sig framåt vinter/vår varför jag plötsligt försvann från alla sociala medier, Strava och cykelrelaterade aktiviteter - det finns en massa roligt att berätta kring det hela:o)
 
Konsekvensen av denna frånvaro får jag nu äta upp vad det gäller min tidigare cykelstyrka. Jag är ett levande bevis på att kondition är en färskvara och att muskelmassa är bland det första som lämnar kroppen vid utebliven träning. Ni som känner mig vet att jag brukar vara rätt långlivad och seg. Jag brukar liksom kunna hålla på i onödigt många timmar och nöta på cykeln tills de där pedalerna nästan lossnar. Jag brukar också kunna köra obegränsat antal dagar i veckan och jag gissar att en del brukar vara allmänt trötta på mina cykelloggar på diverse Garminenheter. Så kanske blir en del människor glada när jag säger att allt det där är just nu en dröm för mig. Mina ben orkar inte trampa mer än dryga 2,5 timmar och att kolla watt är just nu en ledsam upplevelse som jag helst undviker. Som tur är har jag en vintersäsong att se fram emot. För ni som känner mig vet ju också att jag tycker om att krypa inomhus på veckorna och svettas tillsammans med andra till hög musik på olika wattpass och varva det med umgänge med vardagsrumsmöbeln (Monarken).
 
Nytt för i höst är att jag från och med nu också kommer att gilla alla sorters väder och köra distanspass ute varje helg. Tro mig, jag har under det här uppehållet utvecklat min förmåga att vara vädertålig och jag känner mig ännu mer envis än förut. Så jag kommer att nöta mil hur jäkla mycket det än regnar och snöar på mig under tiden. Jag kommer dessutom att vara positiv i alla lägen, hur vidrigt och ogästvänligt det än kan tyckas vara. Promise. Man kan säga att jag uppgraderat mina starka sidor (undantaget benstyrkan...) och är taggad på att jobba mig tillbaka till att köra en ny elitsäsong kommande år. 
 
Så, välkommen oktober - månaden jag ska ägna åt att trampa tillbaka lite grundstyrka för att sedan öka både mängd och intensitet till en mer normal nivå för mig. Sen hoppas jag att vi ses och blir ett gäng som kan peppa varandra att köra helgdistanser tillsammans i vinter! 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg