Vårsummering!

Oj här var det länge sedan jag var. En lång och seg vinter har följts av en intensiv och rolig vår och nu är det sommar redan, i alla fall på pappret. Det har minst sagt varit full fart under maj och juni på cykelfronten. Vi har i princip tävlat varje helg sedan vi inledde säsongen med Kinnekulleloppet i slutet av april. Tiden har flugit förbi och det är dags att summera min första tid som cyklist i damelitklassen. 
 
Under våren har jag kört (lite olika lopp för oss i teamet);
  • Kinnekulleloppet
  • Dalslands XC
  • Göteborg 3 dagars - Grand Prix, Göteborgsgirot och Girot mtb
  • Kungälvsrundan (bara jag, övriga i teamet var i Uppsala och körde GP)
  • Ystadtempo och Vincoloppet
  • Wänershof 3 dagars - Backprolog, GP och linje
  • Stockholm 4 dagars - Kringeltempot, Falkenloppet, Arlanda GP, Nationaldagsloppet/Markimlinjet
  • Tjejvättern och Halvvättern
  • Vätternrundan (körde bara halva)
  • SM Tempo och linje
Hm när jag tittar på den här listan så förstår jag ju varför benen under våren ofta har känts som wettextrasor:o) Det här med att tävla är ju väldigt roligt. Och ganska slitsamt. Till skillnad mot t ex Vätternträning så innebär ju tävling mycket ryck, igångdrag och rejäl hårdkörning i backar och kantvind. Detta varvat med ibland väldigt lugn körning. Det är helt annorlunda mot klungkörning och motionsloppscykling där fartökningar sker mer kontrollerat och skonsamt. Förra året körde jag ju också mycket tävlingar och lopp men inte lika många intensiva tävlingar, det är stor skillnad på att köra i elit mot i veteranklassen. Jag kan väl med viss motvilja också konstatera att kroppens återhämtningsförmåga tyvärr inte ökar med stigande ålder även om jag generellt sett är i bra form för att vara 44:)  
Dags för race, fokus. Photocred Jim Berg
 
Det är också min första säsong där jag kör i ett team. Det mest annorlunda med det är att lägga sig själv lite åt sidan och göra sin del av arbetet för att det ska gå bra för teamet som helhet, inte fokusera på sin egen placering i första hand. Lagarbete bygger ju på taktik och samspel för att det ska bli bra. Tidigare har jag ju bara behövt att tänka på mig själv men jag måste säga att det är grymt kul att vara del i vårt team, vi synkar bra och har kul ihop. Vi lägger alla ner många timmar på vår fritidsaktivitet och arbetar heltid parallellt med denna satsning, därför känns det extra viktigt att ha roligt tillsammans och inte glömma bort varför vi alla en gång började att cykla. Och andra lägger många timmar på oss, vi har grymt fin uppbackning av såväl sponsorer som ett stöttande crew. Utan dem vore vi sönderslitna och hålögda. Det betyder mycket att kunna fokusera på att köra tävlingarna och inte rigga med allt runtomkring. 
 
Glada tjejer vid SM linjet. Photocred Nicklas Johansson
 
Hur har det då gått hittills? Som team har vi utvecklats en hel del på kort tid, vi är tre i damlaget (Catta, Jeanette och jag) som tävlat aktivt och i vissa sammanhang har vi i jämförelse med de större teamen varit decimerade. Detta till trots har vi försökt att sätta lite färg på loppen och vara aktiva. Som lag hann vi inte köra ihop oss innan tävlingarna började så vi har fått göra det längs med resans gång. 
 
Det tog några gånger innan jag själv kom in i det hela och de första loppen var jag glad att ta mig i mål och inte komma sist i startfältet. Jag har hållt mig ungefär i mitten av resultatlistan på tävlingarna vi kört - något jag är nöjd med med tanke på att det är första säsongen i elitklass och att nivån är hög. Teamet har haft Jeanette på pallen ett flertal gånger vilket är fantastiskt roligt! Jag har ju också stått på pallen ett par gånger om än i lite mindre tävlingar/lopp. Plus att jag var med och satte nytt tidsrekord på Tjejvättern (dock inte med teamet utan med andra starka tjejer i SubXX). 
Photocred: Jim Berg (1 och 2) och Cecilia Hansen (3)
 
Det fina med att vara en del av ett lag är att det betyder mer att kunna bidra till att just laget placerar sig i toppen, det handlar ju om att köra för den som har bäst form och möjligheter. Flera gånger har störst fokus varit på att köra för Jeanette (som bl a är grym på att spurta) på olika sätt. Här tycker jag att vi hittat rätt allt mer och mer och det känns superkul att bidra till laget genom t ex att dra upp till en spurt eller gå på någon utbrytning och spara teamets krafter genom att övriga i vårt lag inte behöver jaga ifatt utan låta andra lag göra det. 
 
Det har gått bra för oss! Vi har ju flera pallplaceringar under våren och nu senast fick vi med oss ett brons från SM-tempots lagtävling. Då ska man veta att jag själv blev hindrad av en servicebil/flaggvakt under loppet och var tvungen att köra rakt fram istället för att bromsa rakt in i bilen. Sedan fick jag slösa tid på att vända och starta igång på nytt. Vår tidsmarginal för att få bronset var väldigt liten så hade den varit på fel sida hade jag blivit VÄLDIGT irriterad. Nu slutade det ju väl och fatta - vi vann en riktig lagSM-medalj!! Och sen tog Jeanette en 5e plats på linjeSM i supertuff konkurrens. Hoppas ni fattar hur grymt bra det är. Min insats på linjet var att stå för en utbrytning där jag körde med två tjejer som inte ville hjälpa till, jag drog då runt med dem en ganska lång stund och bidrog till att det hände något i loppet plus att andra lag fick jaga ikapp oss. Som mest låg vi 1:10 före klungan och hade det varit andra, mer dragvilliga med, hade det avståndet kunnat öka och det hade blivit jobbigare för de andra att jaga ifatt oss. Vi var med och tävlade helt enkelt istället för att bara ligga med. Jag tycker verkligen att vi ska vara nöjda med våra prestationer hittills.
 
Länk till linjeloppet (damernas start 4:00 in i sändningen, utbrytning start 4:36 in i sändning, upplösning 7:47 i sändning, Jeanettes 5e plats 7:49 in i sändning)
 
Prisutdelning SM lagtävling tempo Photocred: Jim Berg
 
Nu gasar vi vidare mot kortbaneSM den 4 juli i Borås. Vi fortsätter att trampa och njuta av tillvaron som cyklister i Giro Cycle Team!
 
P.s till alla tjejer - våga börja tävla, vi har verkligen superkul och alla är nybörjare någon gång så våga ta steget. Fråga någon av oss om ni undrar något, vi hjälper gärna till.
 
 

Mallis och tävlingspremiär!

Mallorca
Ja man kan väl säga att årets Mallisresa var ett lyckokast. Även om vistelsen i år låg aningen sent med tanke på datum för tävlingspremiären (23:e) så kändes det helt klart som en högvinst att få cykla i kortärmat och kortbent hela dagarna medan Facebook haglade av bilder på just hagel, snö och allmänt otrevligt väder på hemmaplan. I år var vi nere i 10 dagar och cyklade i 9 av dem, många långa dagar och blandade pass med fart, berg och distans.
Härlig seneftermiddag på Mallisvägarna
Photocred: Lars Johansson
 
I år var vi 50+ pers på hotellet i Cala Major, det är kul att se hur skaran växer från år till år på detta arrangemang. Här blandas elitåkare med motionärer i olika åldrar från olika delar av landet och sammanstrålar på frukost & middag. Kul att ha så många olika konstellationer av cyklister på samma ställe tycker jag och det finns verkligen något för alla oavsett nivå på cykling. I år hade vi väldans tur med vädret - solen sken varje dag, det var molnigt och lite kyligt (läs armvärmare) en dag av tio. Bara att tacka och ta emot och trampa så mycket som möjligt med de förhållandena. Dagarna summerade till 135 mil med 15000+ höjdmeter och en vilodag.  Sista passet körde vi på tisdagen och åkte hem på onsdagen.T ack alla cykelkompisar och arrangörs- Lotta för grymt bra dagar!
Meridan är ordenligt inkörd efter Mallis och känns kanon!
 
 
Catta och jag uppe på Soller
Photocred: Martin Karlsson
 
Sen var det dags att vila några dagar innan ett kortpass på lördagen. På söndagen var det äntligen dags för tävlingspremiär med teamet Giro Cycle Team och även premiär för egen del att köra elitklass mot tidigare veteranklass.
 
Kinnekulleloppet
Det är spännande att vara med och tampas i de här sammanhangen och cykla på högre nivå än tidigare. Självklart lite pirrigt och just det här loppet kändes ju extra utmanande med tanke på att kullen som ligger utplacerad som en stor buckla i banprofilen ska genomlidas tre gånger. Denna typ av bana är inte min starkaste sida så jag vet att det kommer att bli tufft men vi satsar givet på att köra för att laget ska få en så bra placering som möjligt.
Banprofilen Kinnekulleloppet, 88 km
 
Till start är vi 20 tjejer och från teamet är det jag, Catharina och Jeanette. Vi har uppbackning med teambil och serviceteam som ser till att vi kan fokusera på att cykla, grymt bra! 
Jeanette, jag och Catta och teambussen
Photocred: Ulf
 
Starten gick uppe på Kinnekulle och det första varvet var en samlad klunga som tog sig runt, inga direkta händelser förrän entrén till backen och varvning. Här splittrades klungan upp och de starka klättrarna drog ifrån i ett huj, det var förväntat i och med att det är en sådan karaktär på bana. Här svor jag högt för mig själv eftersom jag inte alls hade lika rappa ben som många utav tjejerna och det kändes riktigt surt att slita sig upp och bara se spillrorna av en före detta klunga. Två tjejer ligger framför mig inom rimligt avstånd och jag kan i alla fall trampa ikapp dem och slippa se mig själv köra 2 solovarv resten av loppet. Vi tre samlar ihop oss och är fast beslutna att trampa tillsammans så att vi kan komma tillsammans med några fler. Vi sliter hårt i en mil innan vi är ikapp det som då är andraklungan. Här ligger 5 tjejer så vi blir 8 men en faller ifrån rätt snart. Jeanette ligger med här och vi får möjlighet att snacka lite. Nu är det bara in och köra tillsammans med dessa tjejer, benen gör ju hyfsat ont av jagandet nyss men det är bara att låta bli att känna efter och bestämma sig för att vara med. 
Tidtagarbilen kommer med en skylt som säger 33 sek upp till förstaklungan som består av fem tjejer.
 
Efter en stund börjar skallen att skicka negativa budskap eftersom jag börjar tänka på att jag ska göra om samma sak om ett tag igen, det vill säga trampa upp för den där luriga backen och trampa partempo i en hård mil direkt efteråt för att slita mig ikapp på nytt. I det här läget kan jag tänka mig att många skulle lämna in och DNF:a och just i den stunden hade jag faktiskt stor förståelse för om man väljer det alternativet. Det är kantvind så att ligga få eller ensam känns inte särsklit attraktivt. Men - snart är vi tillbaka till backen och detta varv går det att hänga med i tempot och klungan förblir intakt. Thank god. Jag kände en inre glädje över att slippa partempot på detta varv även om det i sig var en kul körning när jag reflekterar i efterhand över det momentet.  
Upp i backen på varv 2
Photocred: Erik KL:s mamma
 
Tidsspannet ökar tyvärr i negativ riktning till 45 sek resp lite över minuten och vi konstaterar att vi inte kommer att köra ikapp förstaklungan. Jeanette gör en utbrytning och jag försöker lägga mig i fronten och dra i en "rimlig" takt men det gillar inte Stockholmstjejerna så jag får flytta på mig och låta dem trampa lite fortare och efter en stund är Jeanette inhämtad. Nu hoppas jag på att hon kan komma iväg i ingången till backen och ta en ok placering. Hon trampar in som 7a. Jag har två tjejer inom räckhåll i slutet av backen men benen strejkar och jag trampar in på en 11:e plats. Catta vet vi inte riktigt vad som hänt med men det visar sig att hennes bakväxel strulade till det på förstavarvet så hon fick trampa runt solo - starkt att ta sig i mål och inte ge upp! 
Uppför backen en sista gång. Dumma ben som inte gör som jag säger att de ska göra:) 
 
Summa summarum så är det skönt att ha tävlingspremiären avklarad. Den här banan är tuff och med tanke på att det är första tävlingen för teamet får vi ta med oss det som var bra och förbättra tävlingsformen alltmer genom att - tävla. Här märks det att flera av de andra tjejerna varit ute och gjort det mer än oss tidigare i år. Jag är positiv till dagen men givetvis inte helt nöjd (inte som lag heller såklart). Samtidigt måste man också vara realist, det är riktigt starka tjejer att slåss mot (landslagsnivå på flera). För egen del känns det bra att våga tävla i denna klass, det är inte alls en självklarhet med min korta cykelbakgrund och sena inträde till sporten. Tycker också att det känns okej att placera mig i mitten av resultatlistan i ett elitlopp med denna banprofil. Samtidigt finns det ju en del saker jag är mindre nöjd med och det finns saker att utveckla så nu fokuserar jag och vi på det!
 
Till helgen skule delar av oss kört Fryksdalen 3-dagars som tyvärr blev inställt så nu blir det Dalslands XC med stora delar av teamet och sen ett lopp för min del med Vätterngänget. Därefter ser vi fram emot hemmatävlingarna genom Göteborgsgirohelgen. Hoppas vi ses!
 

Nya teamkläder och lite blandade aktiviteter

Oj vad tiden flög iväg, bara en dryg månad innan säsongen sätter igång! Jag kan väl summera vinterträningen  med att benen känns så där skönt sirapsfyllda och inomhuströtta som de ska göra i slutet av mars. Det har blivit några pass, jag har kört nästan exakt som träningsupplägget sagt att jag ska så jag känner mig nöjd med hur jag genomfört denna vinter. Mycket innekörning men också en hel del ute. Dubben åkte av från crossen så sent som i förra veckan och racern testades i söndags. Det är ju fantastiskt att ha utomhussäsongen framför sig men jag får på något sätt lite separationsångest eftersom jag tycker om vinterträningen, framförallt gillar jag att få kvalitet i träningen genom en tydlig struktur och en bra variation av olika pass. Jag tror att Monarken får stå framme ett tag till helt enkelt.
 
Många i teamet åker till Mallorca i lite olika omgångar innan säsongen sätter igång i slutet av april och vi håller som bäst på att planera in tävlingar - det finns ju en hel del kul att se fram emot! Första loppet blir Kinnekulle och sen är det full rulle i stort sett varje helg. Det kommer bli intensivt men framförallt roligt att sätta igång med tävlingarna och att köra ihop oss i Giro Cycle Team. Igår fick vi våra teamkläder från Bioracer och innan dess har vi blivit kittade med cyklar, hjälmar, glasögon, handskar och diverse attiraljer. Vi kommer vara grymt snygga och lätta att känna igen, kolla:
Giro Cycle Team klubbdress 2017
 
I helgen var det dags för Abloc Gravel Challenge i Borås. För den som inte varit i Borås och cyklat på grusvägar kan jag meddela att det är väldigt kuperat och att det verkar finnas hur mycket vägar som hest att köra grusaktiviteter på. Det är andra arrangemanget jag är med på denna ort men i olika ändar av stan så vägarna var inte detsamma som förra gången. Vi hade grymt fina väderförhållanden med strålande solsken och drygt 45 glada cyklister som tampades med varandra i 7 mil på 6 olika segment, innan det var en avslutande jaktstart. Ett perfekt intervallpass och det var ju ett tag sen det var race så jag tyckte det var väldigt roligt (men också rätt jobbigt) att fara omkring i skogarna. Vi fick dessutom mycket tid att känna in solstrålarna på kinderna eftersom det var rejält många punkor under dagen (14 räknade någon till). Servicebilen hade att göra kan man säga. Den här dagen var lika bra arrangerad som alltid av detta gäng och en väldigt härlig dag med skön syra i benen!
 
Lineup Abloc Gravel Challenge (deras foto)
 
Fikapaus vid en fin sjö efter dryga 4 mil (sen kom alla punkor...)
 
På söndagen var det sen dags att plocka fram racern för ett första test, hurra! Destinationen var Hallandsåsen med ett mindre gäng på 4 pers. Vi letade oss fram längs den skånska kusten på en 15-milarunda, dimman låg tät under delar av dagen och solen letade sig bara fram korta stunder så tyvärr var inte utsikten riktigt vad den kan vara i dessa trakter. Men väldigt bra att få köra in racern och veta att den funkar ordentligt innan den ska rulla på Mallisvägarna. Kul också att få rulla lite fortare än med vintercykleln även om det kommer behövas fler utekörningar innan farten ökar ännu mer. Jag gillar känslan i den nya cykeln och bikefiten fungerade väldigt väl eftersom jag hade inte några direkta känningar dagen efter av att ha suttit på den i 5 timmar.
Fina Merida Sculturan vid Kullens fyr, Mölle
 
I helgen åker jag och ett gäng till Velodromen och snurrar runt, det blir premiär för den aktiviteten och det ska bli kul att prova. Sen blir det någon uteträning i nästa vecka innan vi åker till värmen. Hoppas det hinner bli lite varmare här hemma igen innan dess, de senaste dagarna har varit katastroftrista med kyla och regn och noll vårkänsla. Bättring önskas!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg