November bye bye

November är snart slut, en månads vinterträning att lägga till handlingarna. Just november skulle man gärna kunna stryka ur kalendern tycker jag då den är så mörk och svår att på riktigt tycka om. För min del har månaden inneburit att jag haft en bra träningsperiod, jag befinner mig just i vecka 2 (av 3) där det ligger sex cykelpass i veckan på schemat. Det är mycket nöta, slita och bygga. Kroppen är verkligen en fantastisk uppfinning som köper att bli utsatt för samma aktvitet dag efter dag, om än i lite olika form. Jag är lyckligt lottad som inte har några direkta skavanker som hindrar mig från att köra på, fastän jag jobbar rätt hårt på att slita vissa kroppsdelar. Jag är också lyckligt lottad att jag har återhämtat mig så fantastiskt bra efter krashen i somras, det är jag tacksam för nästan varje dag.  
 
En kul grej har varit att gå till Elitrehab där jag gjort en kropsscanning på mina styrkor och svagheter och fått styrketräningsprogram nu till vinterträningen. Summeringen var att jag har en bra grundstyrka men behöver träna lite mer höft- och även fotstyrka. Jag har tyvärr vant mina fötter vid att ha iläggssulor och foten är ju inte dummare än att den låter bli att arbeta som den borde, den har gått och blivit lat helt enkelt. Nu gör jag kvällsövningar som bland annat att krumma fot och spreta tårna. Förväntar mig nya fötter av detta, det gör inget om de krymper lite på köpet.

Fotövning:)
 
En del frågar mig hur jag hinner träna så som jag gör och att jobba heltid med ett så ansvarsfullt arbete som jag har. Mitt enkla svar på det är att jag blivit rätt bra på att planera, prioritera och fokusera om jag får säga det själv. Men det viktigaste är nog att jag har bestämt mig för att inte prioritera bort mig själv, i grunden vet jag nämligen att om jag inte tränar så blir jag odräglig för min omgivning. Så in med alla pass på en viss tid i kalendern så ser jag plikttroget till att de blir av, det funkar för mig.
 
Jag rensar huvudet väldigt bra när jag tränar vilket är ett måste om jag ska funka i jobbet och i livet för övrigt. Jag inbillar mig också att det är bra för andra att jag föregår med gott exempel och går hem i rimlig tid som de flesta andra. Min uppfattning är att mycket från träningen också ger positiv effekt på annat i det dagliga. Behövs det kan jag ju faktiskt arbeta en stund till på kvällen efter träningen. Till helheten hör också att våra barn är såpass stora så att de har fullt upp med egna aktiviteter och inte sätter umgänge med oss högst på sina agendor, det är ju en förutsättning som inte alla har.
 
För att få det att funka bra underlättar det ju om man har relativt nära till gym/cykelsal vilket vi har genom teamet. Vi kör på STC som har wattbikes, jag tycker att det är bra cykelkänsla i dem. Jag gillar också att se andra mellan varven medan jag cyklar plus höra hög musik. Här finn det bra instruktörer (extra bra på tisdagar och torsdagar) vilket också är ett måste om jag ska välja att lägga min tid i spinningmiljö. På STC är det många cykelklubbar som hyr in sig och har egna pass så det finns bra möjigheter för alla Göteborgare att få riktiga cykelpass i benen på veckodagarna!
GTC-gänget kör tillsammans på STC
 
Jag blandar med att köra en del av mina pass på Monarken hemma vilket är riktigt tidseffektivt. Det behöver inte ta mer än en dryg timme-ish att köra ett pass (denna timme finns alltid om man prioriterar - promise), ta en dusch, äta och sen är det klart. Hur smidigt som helst. Monarken har också en väldigt bra cykelkänsla, dessutom sitter min egna sadel på den vilket gör att jag trivs extra bra med den. Ulf var dessutom så snäll att han köpte en fläkt modell värsting-de-luxe så jag svettas knappt när jag sitter på den fastän altandörren är stängd. Grymt att kunna köra så kvalitiativt närsomhelst hemma, det finns liksom inga ursäkter att komma med för att inte köra sitt pass. 
Perfekt träningsutrustning! Tillsammans med en bra fläkt och musikspellista går tiden fort. 
 
Denna helg blev det 3 timmars inomhuscykling med Maddy, John och Andreas på Fysiken i Gbg på lördagen. Det var tre timmar som satte sina spår, särskilt den avslutande 3*10 med 40/20 intervaller. Att utföra det på timme tre och på den femte daqen i rad med diverse cykelpass, var en utmaning. Jag kan säga att jag efter denna nätta aktivitet  inte var särskilt kaxig. Däremot hungrig.
Andreas Groning på Fysikens spinningpass Foto: Maddy Ljungberg
 
Men skam den som ger sig - ännu mer cykling väntade såklart. Idag var det uppstigning tidigt för att åka till Kungsbacka kl 09 för att ge oss ut på en härlig grusvägsrunda med Kungsbacka CK i solsken och gott sällskap. Superfina vägar runt sjön Lygnern, det blev drygt 8,5 mil och 1000 höjdmeter. På grusvägarna var vi i stort sett ensamma, de enda vi mötte var hästar med sina ryttare vid några olika tillfällen. Med tanke på att det är första advent så var detta rena propagandacyklingen med vackra vyer, omväxlande terräng och bra med höjdmeter. Sådana turer är väldigt givande att få med sig in i kommande arbetsvecka och ger energi. Benen tackar nu för sig och har gjort sitt för denna vecka. 
Härlig dag i grusvägens tecken runt sjön Lygnern. 

Nu ser jag fram emot nästa sexpassvecka där den verkliga höjdpunkten blir Ablocs Gravel Challenge Öland på lördag. Jag har kört de två tidigare i Borås och Jönköping så jag har gott hopp om ännu en rolig dag på fina vägar med crossen. Jag börjar också blicka framåt en månad då det blir Gran Canaria från nyårsafton och en vecka framåt, det ser jag fram emot. Godkväll!
 

Grusrace och lite värmeslag

Idag blev det mörkt 16.45 i Göteborg. Jag menar mörkt som i kolsvart. Jag gillar det inte alls, ibland tror jag att jag är född i fel land och drömmer mig bort till pensionsåldern då jag kommer kunna välja helt själv hur jag förlägger min tid och plats utan att ha ett arbete att ta hänsyn till. Samtidigt vet jag ju att det bara är att gilla läget och hitta egna ljusglimtar även om miljön runtom är sådär mörk som nu. 
 
Så - vad är mina ljusglimtar såhär i början av november? Rätt många faktiskt om jag ska vara helt ärlig mot mig själv. Känns redan bättre att tänka på hur roligt det var i helgen, då jag och en del av mina nya teamkompisar i Göteborg Cycling Team, Jeanette och Catharina, körde Ablocs Borås Gravel Challenge. Vi åkte dit rätt ovetandes om hur dagen skulle se ut och tänkte att vi skulle rulla i lugnt och skönt höstvilatempo på lite grusvägar. Och bara njuta av en vacker höstdag eftersom solen sken och höstfärgerna lyste vackert i skogen.
 
Jo,  allt det där infriades ju förutom det där med höstvilatempo. Det var ju inte tal om att vila här inte, 8 segment med gasen i botten stod på agendan. Plus ett avslutande race. Vi blev helt enkelt lite tagna på sängen men det gick ju inte att göra annat än att ställa sig in på rallykörning och tävlingsmode. Vi tjejer fick starta lite innan grupperna med killar, helt rättvist. I cirka hälften av segmenten hann de aldrig eller knappt ikapp oss och vi kände oss lite nöjda med det. Dock blev ju kroppen rätt så sliten av det här upplägget eftersom segmenten var både långa, korta, backiga och lite mer backiga. Så väldans backigt att vi faktiskt var tvugna att gå (!) uppför en av dem. När kroppen är inställd på höstvila så var den här aktiviteten extra utmanande. Att Borås var så backigt har jag missat, vi samlade ihop ca 1200 höjdmeter på de dryga 9 milen under dagen. 
Fotocred: Björn Bengtsson 
Jeanette och jag hade en rolig uppgörelse om att få flest bonussekunder för det avgörande race:t, vi hade fått bra bonusutdelning båda två. De avslutande 4 km i skogen vann Jeanette välförtjänt där jag kan konstatera att min teknik i den typen av crosskörning kan förbättras avsevärt, grusvägskörning är ju lite annat. Jag får testa lite mer nu när jag har en sån fin crosshoj - Merida Cf9000. En grym känsla i den måste jag säga. Stabil, lätt och enkel att svänga med. Den får väldigt höga poäng av mig så här efter premiären. 
 
Grymt kul var den här dagen och när vi samlades kände Catharina, Jeanette och jag att vi åkte hem med en sån där skönt matt känsla i hela kroppen. Hoppas på att väderprognosen blir okej till nästa Abloc Challenge den 19 nov, då i Jönköping, så att det känns aktuellt att åka för att köra även då. På detta event var det 50 pers och vi fick både fika och mat efteråt. Bra arrangerat!
 
Dagen efter den här övningen körde jag ett distanspass på 9 mil och kan ju säga att det var länge sedan benen var så ovilliga att cykla fast farten var väldigt överkomlig. Det tog typ 1,5 timme innan de tillslut gjorde som jag sade åt dem att göra. Tror dock att det var bra att köra ur lite så att benen kunde röra sig som vanligt på måndagen. 
 
För övrigt är det ju nu dags att börja med vinterträningen igen och svettas i inomhusmiljö. De första gångerna har det känts som jag får värmeslag och att jag storknar. Men efter några gånger så känns det nu helt okej och det är ju en fördel att jag i år kan variera mellan en bra spinningmiljö, Monarken och distans ute på crossen. Får kanske hänga på lite blyvikter på den sistnämnda om jag kör med den nya, superlätta Meridan eftersom andra har typ pansarhojar att distansköra med på vintern. Men jag har ju faktiskt en annan modell tyngre cross också så det kanske får bli den så att det blir lite bättre träning.
 
Glädjande nog kom idag mina nya vinterskor, de här grymma Lake som får mig att vilja gå ut på en gång och köra. Sällan har jag haft så sköna tjockcykelskor på fötterna så det här kan bli en kul vinter!
 
Till helgen ska vi ha lite uppstart med hela Göteborg Cycling Team och träna, äta och snacka.Det blir kul. Många andra roliga aktiviteter ligger framför oss och det är jag väldigt glad för att få vara med om. Vad är väl lite höstmörker tänker jag nu?!
 
 
Visa fler inlägg