The Chile/Argentina tour dag 1 och två

Vet inte riktigt hur jag ska börja då jag är full av intryck och har svårt att välja ut vad jag ska berätta om. Resan tlill Chile gick bra, det var en lång flygning på nästan ett dygn men jag har rätt lätt att sova på flygplan så kändes helt ok. Cyklarna kom fram som de skulle, skönt att börja resan med den vetskapen. På flygplatsen i Madrid mötte vi Richard och Dominic som är med på resan och chattade lite med dem. Vi hade sedan sällskap till vårt första hotell i Santiago de Chile dit vi kom vid 11-tiden. 
 
Den första dagen var vi ju lite sugna på att testa hojarna och cykla "nedcabbat" i kortärmat. Vi gav oss ut i stadstrafiken tillsammans med Richard och Dominic och det blev en härlig tur upp till ett berg med utsikt över hela staden. Häftig vy över den stora staden (det bor ca 5,5 miljoner människor där). Det blev även en del race i stadstrafik, inte optimalt att köra fort i stan direkt men det var ändå rätt kul. Cykeln kändes finfin och sällskapet likaså. Dominic är en riktig maskin, han har världsrekordet i att cykla tandemcykel från Englands nord till sydspets och han verkar faktiskt helt odödlig. När vi kom tillbaka till hotellet började det droppa in lite fler i resesällskapet, totalt ska vi vara 9 cyklister och 4 crew-members. 
 
Lördagen, dag 2 hade Dominic planerat en liten "prova-på- tur" och jag, Richard plus Ulf hängde på. De som kom med sena flyg dagen innan stod över och körde en runda på eftermiddagen istället. Ja, en liten prova på runda kan ju betyda olika saker och i detta fall innebar det att cykla drygt 8,5 mil och runt 3000 höjdmeter. Bra uppvärmning inför det stundande äventyret även om det kanske var i mesta laget med tanke på alla höjdmeter som söndagen innehåller. Jaja, kul var det i alla fall och vi hamnade uppe i en skidort som låg en bit utanför stan. Tror den hette Colorado.  Tillbaka till hotellet hade alla 9 cyklister kommit och vi hälsade på alla, vi har inte träffat alla av dem tidigare så det var kul att få ett ansikte på människorna bakom mejlen som gått runt de senaste månaderna. På kvällen hade vi också en kort genomgång av vårt äventyr, träffade de som kommer att köra följebilarna och ge oss mat/service länngs vägarna. Steve, som har dragit ihop det här gänget, har anlitat ett företag som heter No limit att hjälpa oss med detta. De kändes väldigt bra och nu började vi tagga på äventyret på riktigt. Vi ska cykla ca 95 mil på 4,5 dagar från Santiago de Chile till Usco vally 10 mil söder om Mendoza. Cirka 13 000 höjdmeter i en stekande sommarsol. Let the journey begin!
 
Ulf, Richard och jag på berget ovanför Santiago
 
Söndag - dag 1 (av 5)
Upp vid 5.45 för att äta frukost och ge oss iväg, vi lastade cyklarna på van:en och körde utanför stan i cirka 3 mil för att slippa trafiken. Alla kändes ladde, inte så konstigt med tanke på att dagen kommer att avslutas med den fina klättringen Los Caracoles. Innan vi är där ska vi cykla cirka 14 mil och inklusive Caracoles är dagens klättrning drygt 3500 höjdmeter. Den här etappen innehöll en stigning efter ca 40 km, upp till dryga 1500 meter och sedan gick det nedör till cirka 700 höjdmeter innan vi klättrade upp till 3200 meters höjd. Den första stigningen var väldigt fin, långa slingriga vägar med lite trafik och fina vyer. Temperaturen var ok fram till ungefär 11, sen började det bränna på rätt ordentligt. Det är över 30 grader och det finns knappt någon vegetation så vi är väldigt oskyddade mot solen även om vi dränker oss i solkräm. 
Här kommer Ulf
 
Efter den här klättringen kommer vi ned till ett flackt parti, det rinner ett vattendrag längs vägen. Här är bilisterna buttra och beter sig som de kan göra hemma i Sverige.tutar och bromsar in framför oss och det känns lite obehagligt. Värmen är också extrem nu. Ian, en av killarna, vill stanna och stoppa huvudet i vattendraget men vi stannar istället vid servicebilen som dukat upp frukt, dricka och annat att stoppa i oss. Vi tar en rätt lång paus på ca 20 min och hämtar andan innan det är dags att börja den långa klättringen. Och ja, det går uppför. Hela tiden. Trampa, trampa, trampa. Det känns rätt bra för mig men Ulf har dte lite jobbigt stundtals. Jag är ju genereltt sett lite bättre på att dricka än vad han är och det ger förmodligen utslag i orken. Ett tag tänkte han faktiskt bryta och sätta sig i bilen men han kom tillbaka och hittade ny ork. Det var bra för den magiska klättringen upp till Portillo kan man ju inte missa. På botten av klättringen står servicebilen och vi fyller på vätska (det tar slut fort i värmen). Här kan man nu se alla hårnålar, totalt 29 stycken formerade i en vacker vägkreation. Wow, nu är vi verkligen här! Den här bilden har jag sett framför mig under många månader så det känns ju lite overkligt. Jag är dessutom pigg så jag vill liksom dra iväg. Vi planerar att stanna vid kurva 17 för att bilder blir bäst där. Så bara att ge sig iväg. Måste säga att det är en härlig klättring med kurvor där man får med sig farten på ett bra sätt. Jag hade bra tryck och körde på och bara njöt. Vyerna i varje sväng var så coola, ju längre upp man kom desto coolare. Alla 9 kämpade på och vi möttes vid 17e kurvan och kände oss överväldigade. Inte så konstigt när man ser bilderna. 
 
 
 
Det återstod ju sedan 12 kurvor till innan vi skulle vara uppe på toppen och vårt boende. Bara att trampa på och nu började det kännas i benen. De sista 6 kurvorna fick jag koppla in huvudet och bara bestämma mig för att trampa på ordenligt så jag kunde få vila sen. Och vilken belöning att komma upp, vårt boende låg vid en knallblå sjö med berg kring. Som ett stort vykort. Här åt vi på restaurangen innan vi stupade i säng. Vilken fantastisk dag!
 
 
Dag 2 - Portillo till Valley Usca
Upp och äta frukost vid 6.30. Sen ska vi lasta på cyklarna på van:en för att köra över gränsen till Argentina, ca 7 km. Det kan var alite tricky att passera denna om man cyklar så det kändes som en bra lösning. Dessa 7 km innehåller även en lång tunnel som kändes skön att inte cykla genom då det blir extremt mörkt och läskigt med tung trafik i bakhasorna. Det här med gränskontroll mellan dessa länder är ju intressant fick vi erfara. Vi körde igenom och belv avsläppta och cyklade nedför bergen i kanske 8 km innan vår van körde om oss och vinkade in oss till kanten. Tydligen var vi illegalt i Argentina då vi inte hade passerat kontrollen korrekt. Oops, bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka upp till detta ställe (som inte syntes särskilt väl) och gå igenom en komplicerad procedur med att registrera cyklarnas ramnummer och gå igenom bilen. Vår minibuss blev inte godkänd att vara i Argentina av något skäl jag inte riktigt förstår så det var bara att lassa ur all packning och slänga upp på van:en istället. Killarna får hyra en minibuss i Argentina istället:)
 
Här har vi passerat gränskontrollen och är i landet illegalt:)
 
 
Här kommer jag körandes som en glad, illegal cyklist i Argentina
 
Dagen idag ska innehålla mest nedförskörning (det brukar heta så..) och visst gick det utför långa sträckor. Men ja, det gick ju en hel del uppför också faktiskt. Nästan 3 000 höjdmeter idag med. Så denna dags etapp på drygt 29 mil blev en riktig utmaning för alla. I nden längsta nedförskörningen fick vi en hemsk motvind i ansiktet så det gick rätt trögt, synd för vi hade behövt lite gratiskjuts eftersom etappen är så lång. Det blev riktigt jäkla varmt också idag, ingen skugga någonstans och vattnet tog slut riktigt fort. Vi var tvungna att pausa lite oftar än planerat på grund av det men det spelar ju inte så stor roll.
Här byter vägen karaktär och vi får köra lite cx på racer i Argentina
 
Efter den tuffa upplevelsen mellan bergen och vinden inser jag att dag 4 (onsdag) kommer att bli extremt tuff då vi ska cykla åt andra hållet. En väldigt lång klättring med trötta ben, sol utan skugga och vetskap om hur lång dagen kommer att bli är en utmaning för huvudet att bita i. Jaja, väl nere på platt mark får vi njuta av längre partier med flackkörning och med en banan i magen kommer livet tillbaka, det går att köra på rätt hårt här. Det är bara värmen och solen som är besvärande (brukar jag aldrig tycka) men vi kör på och tar ett depåstopp. Sen kör vi på i några mil till innan vi stannar för någon punka, här börjar några bli riktigt trötta men kämpar sig vidare några mil till. Vid mil 21 står depåbilen och här börjar det luta lite uppåt igen.
 
Värmen är extremt påfrestande för alla och två väljer att bryta. Vi ska köra dryga 8 mil till och den kommande 1 milen är uppför i ett obehagligt 4,5%-lut och det känns som det aldrig tar slut. Här peppar vi varandra och lever i tron av att det kommer nedförskörning efter detta. Vilket det ju inte gör. Men det är ändå flackare än tidigare och på något konstigt sätt får mina ben nytt liv och nu gasar vi på. Vi vill förmodligen bara komma fram så fort som möjilgt. Det går fort och det känns skönt att få trampa på ordentligt. Genom små städer med dåliga vägar men det går det med. Sista milen har vi lite hinder med vatten på värgen som vi får gå igenom och bära cyklarna. Vi är ju i Sydamerika så det är sånt man får räkna med. Väl framme vid vingården i Usca vally vill jag nästan gråta, jag är helt färdig. Jag vet också att jag kommer få äta riktigt kött och dricka lite gott vin inom kort. Bara det ger mig lyckokänslor. En lång, varm och riktigt tuff dag är till ända. Stället här är magiskt vackert, som en kuliss i en film. Här känner jag mig hemma:)
 
En väg i Argentina
 
Framme vid vingården!
 
Vy från vingården
 
Vy från vingården