cyclingmary.se

Så var det äntligen dags!

 

Vi har ju väntat i ett halvår på att denna händelse ska inträffa - premiären av Robinson 2018!  Med lite pirr i magen slog jag och familjen på tv:n i söndags, vi har ju inte sett några program innan premiären så jag var väldigt nyfiken på hur jag skulle framställas. Jag vet ju vad jag sagt och gjort på ön men samtidigt ska det ju bli ett roligt tv-program så saker kan ju klippas ihop på ett sätt som du inte styr över själv. Vid första anblicken kändes det bara så kul att se alla människor som var med, stränderna, båtarna, havet och allt det där som lite känns som hemma för oss som var med.

 

Jag syntes ju inte särskilt mycket i inledningen vilket jag kände mig helt okej med. Det ändrades mot slutet. Vi fick en tuff start med att förlora första tävlingen, som handlade om vilken strand vi skulle hamna på och som grädde på moset blev Månsson tvungen att välja någon som han skulle sitta handfängslad med. Pressad som han var valde han Lillemor och förvåningen var total eftersom fastkedjandet innebar att de var tvugna att göra allt tillsammans. Toabesök, sova, äta osv. Som sagt, ingen bra start. 

 

Den här bilden säger allt om när Månsson valde Lillemor till sin handbojekompis.

I slutet av programmet fick vi i laget möjlighet att frigöra Månsson och Lillemor genom att någon av oss skulle sitta i en väldigt trång träbur, på en ensam plats utanför lägret på Lag Nords strand. Vi diskuterade om vem som kunde tänka sig att ta uppdraget och jag anmälde mig frivilligt. Inte för att jag var särskilt sugen på att få en sömnlös natt men jag tänke att det kunde vara lite smart att visa att jag är en lagkompis. Pannben vet jag att jag har rätt gott om så jag tvekade inte på om jag skulle klara det eller inte. Dessutom tänkte jag att nu är det ju Robinson och jag är en av de lyckligt utvalda som får vara med i programmet, hela grejen med att vara med här är ju att utmanas och att ha förmånen att göra saker som du förmodligen aldrig har gjort eller kommer att göra igen. Jag menar - hur många har suttit i en träbur på en strand på Fiji i ett halvt dygn för att låsa upp ett par handbojor för någon annan? Det är ju en unik erfarenhet så det är bara att knalla in och sätta sig där🙂 

 

Här pratar vi om grejen att sitta i buren:

Länk till klipp om buren

 

Jag har fått mycket positiv respons på att jag gjorde detta, kul att så många tyckte att det var strongt! Själv tänkte jag inte så mycket på att mina lagkompisar inte sov bredvid mig, däremot kom de till mig några gånger och såg till att jag hade vatten hela natten och att jag var vid liv. Jag får många frågor hur trångt det egentligen var där inne. Jag kan säga att det var riktigt trångt och att jag förvisso kunde ställa mig upp om jag stod böjd som en halvmåne. Jag kunde vrida på mig och byta position för att belasta andra sidan av kroppen om vartannat. För övrigt var det inte mycket utrymme att spela på så att sova var inte en enkel match. 

 

Jag får också frågor kring hur länge jag satt där. Svårt att svara exakt eftersom vi inte hade några klockor men jag klev in medan det var ljust och fram till soluppgången. Det borde ha varit 12-13 timmar. 

 

Andra frågor jag får är vad jag tänkte på. Oj, massor! Jag tänkte på om min döda pappa såg mig och om han var lite stolt över mig. Jag tänkte på min man, våra barn, familj och lite kompisar och undrade om de skulle bli förvånade när de såg att jag tog denna grej. Jag tyckte att jag såg lite delfiner ute i vattnet så då tänkte jag på vilken lyx det var att få se det (jag vet ju inte om det var så men det gör inte så mycket). Jag tänkte också på mina cyklar jag har hemma och hur nice det hade varit att ha en fatbike på stranden att gasa omkring med. Tänkte också på att tiden inte gick fort, jag tyckte det borde bli ljust många gånger innan det verkligen blev det. Jag tänkte säkert på en massa andra saker också men det är vad jag kommer ihåg. 

 

En del undrar hur jag gick på toa. Svaret är enkelt och som tur är blev jag bara kissnödig. Det var bara att pricka springorna bland plankorna i botten på buren för att göra det. Kissnödig blev man hysteriskt mycket i början av den här tiden, då du inte äter något och bara dricker vatten så driver kroppen ut allt innandöme genom kisset känns det som. De första dagarna sprang vi som tättingar i skogen allihop och en härlig urindoft kunde anas lite här och där kring lägret😊

 

Det som var lite tufft efter buren var att när jag blev utsläppt så skulle vi iväg på tävling. Det var inte läge att lägga sig ned och få några timmars sömn utan direkt iväg till att möta Lag Syd i pristävlingen om tändstålet. Vi förlorade tävlingen, igen. Usch och fy, vi var ändå starka men lyckades inte samla ihop oss och tänka utanför boxen som krävdes i slutet av tävlingen. Vi missade att vända på en av de mönstrade veporna (det var mönster på båda sidor men vi tänkte inte på det). Bara att glömma, lägga bakom sig och sikta framåt. 

 

Länk till pristävlingsprogrammet

Andra frågor jag får är hur det är att se och höra sig själv på TV. Sådär kan jag säga men jag vänjer mig förmodligen. Först tyckte jag att de kunde varit lite justare att filma från andra vinklar men det är bara att gilla läget och inse att det är så jag ser ut. Take it! Rösten var väldigt skum att höra. Låter jag sådär? Jag tycker ju att jag låter supertöntig men samma sak där, bara att gilla läget! 

 

Nu kämpar vi på och siktar mot att slå det gula laget i den första Robinsontävlingen som är ikväll onsdag, det är tufft har det visat sig även om vi är ett fysiskt starkt lag. Tack alla ni som hejar, jag är övervädigad över så mycket positiv feedback jag har fått under den här veckan.

 

All kärlek till er😍