cyclingmary.se

Det finns många saker som är lärorika med att vara med i Robinson tycker jag. Förutom att delta i en tv-produktion med allt vad det innebär (från att bli en offentlig person och kanske vinklad på ett sätt som passar in i det formatet till att bli bedömd av många du inte känner) så finns det massor av erfarenheter och lärdomar jag fått med mig som person.

 

Som exempel kan jag säga att det är en sak att sitta hemma i tv-soffan mätt och glad och vara smart i det sociala spelet. När du är på platsen det händer är det inte alltid är lika enkelt som hemma - tro det eller ej! Det är också en sak att sitta hemma och förutspå hur man fungerar fysiskt utan att ha ätit och sovit ordentligt under flera veckors tid. Jag lovar, det är inte samma sak att ha gått på en diet eller fastat i ett par dagar eller någon vecka även om det kan vara lätt att tro det. Det är lätt att sitta hemma och titta på ett program och veta hur man hittar mat, jagar, fiskar, hugger ned kokosnötter och så vidare. Eller med självsäker ton berätta hur många insekter, fiskhuvuden, sandormar och annat man hade kunnat äta av det som låg i våra lådor där i början av programmet. Det är också lätt att sitta hemma och uppfatta att man själv skulle vara fulländad i diverse tävlingar, i moment man sällan eller aldrig prövat på men ändå vet exakt hur man ska göra. Jag har nog tidigare varit likadan, det vill säga suttit hemma och varit soffproffs när jag tittat på t ex Robinsons tidigare utgåvor.

 

Jag kan lugnt meddela att jag ändrat mig och jag kommer framöver vara mer restriktiv i att uttala mig som om jag vore ett proffs på allt som görs. Just nu tycker jag att det är ganska underhållande att det verkar krylla av diverse Robinsonproffs lite här och var, som vet exakt hur det är och hur det ska göras i stort som smått😄

Jag får många frågor kring hur det är i Robinson. Tack alla som frågar, det är fantastiskt roligt med allt engagemang kring programmet! Här är några återkommande frågor jag fått;

 

 - Varför letar ni inte mat?

Jag kan ju säga att vi letade betydligt mer mat än vad som framgår av tv-klippen. Det hade förmodligen inte varit så rolig tv att se oss vandra omkring i den matfattiga skogen och leta efter något vi sällan hittade. Det var tyvärr ett ganska torftigt område vi befann oss i. Initialt hittade vi enbart kokosnötter och omogen papaya (som vi var tvungna att koka eftersom det är för tufft för magen att smälta den i omogen form). Vi letade krabbor och lyckades ha ihjäl ett par stycken men de var sjukt taniga så det gick åt mer energi att hitta och ha ihjäl dem än vad de gav tillbaka. Samma sak med snäckorna som fanns. Senare lyckades vi gräva upp både cassava och yams, rötter som kunde kokas och då smakar väldigt fint. Ungefär som potatis. Min relation till kokos är numer rejält ansträngd och jag tror inte att jag kommer bli kompis med den nöten på många år. 

 

- Men fisk då, ni hade ju nät?

Ja, nätet lade vi ut vid ett rev som såg bra ut till en början. Dock var tidvattnet svårt att parera då det skiljde många meter mellan hög/lågvatten och när det höjdes kom vattnet in med sådan kraft att nätet drogs ned på botten och slets på de gamla korallreven. Vattnet var aldrig särskilt lugnt och att vara fisk på Fiji måste vara som att leva i en tvättmaskin eller vara ständigt berusad. Vi flyttade nätet men tyvärr så gav det inte något, hur vi än försökte. 

- Varför fixar ni inte lägret utan bara hänger hela tiden?

Vi fick lite ryck mellan varven och fixade lägret, både med blad och med pinnar. Det har inte klippts in särskilt mycket i produktionen men det var inte direkt så att vi låg på marken och sov under bar himmel. Vi var hyfsat nöjda med vår hydda, ännu mer när vi fick en presenning som regnskydd. Man ska veta att när det händer saker, typ en aktivitet eller en tävling - så går mycket tid åt till det. Tävlingarna sker utanför lägerområdena och det tar ganska mycket tid i anspråk att åka till tävlingen, tävla och sedan åka tillbaka till lägret. Med så lite energi i kroppen blir alla faktiskt rätt slut av att bara genomföra tävlingen, särskilt när det är fysiska moment. Vi tävlar nästan varje dag! Den som på något sätt tävlar på hemmaplan i någon idrott vet att det kan vara jobbigt att göra det även när man är mätt och utvilad. Man får ju ett adrenalinpåslag i tävlingssituationen vilket kräver energi och man vill ju försöka spara så mycket kraft som möjligt till dessa moment eftersom det är en påfrestning för kroppen. 

 

- Varför ser ni inte håriga ut, fick ni hygienartiklar typ rakhyvel?

Underbar fråga. Vi ser ju ut som åkerspöken (vissa av oss i alla fall). Den som är lite insatt i hur kroppen fungerar vet att när kroppen har näringsbrist slutar den att producera t ex hår i den mängd man får om man äter ordentligt. Praktiskt värre tyckte i alla fall jag som var lite nojig över detta innan vi åkte. Missförstå mig rätt, det är absolut inget man ska ta för vana att göra (sluta äta för att håren inte ska växa). Men det är den verkliga anledningen till att hårväxten reducerades under den här tiden. Att någon tror att vi fått använda rakhyvel är ju så ofattbart - för oss som var där.  Då har man verkligen inte förstått vad vi varit med om. Att håret på huvudet inte blev en enda stor svintotuss under den här tiden förvånade mig, den härdsmälta av salt/sol/orent/slitet hår som satt på skallen var inte att leka med kan jag säga. Det är enbart för att de andra i gänget var så snälla att "kamma ut" håret med fingrarna dagligen och göra olika flätfrisyrer som håret sitter kvar däruppe. Baksmällan av näringsbristen kom när vi kom hem, då många av oss tappade extremt stora hårmängder från huvudet. Det har inte riktigt har återhämtat sig ännu för min del. 

 

-Vad har du för vitt på munnen och hur känns det att se sig själv likna en clown?

Ja vad säger man, Robinson är ju ingen skönhetstävling om någon har trott det. Lyckas man se snygg ut under de här förutsättningarna är det ju en bragd som få (men ändå några) uppnår. Här måste man tänka bort att detta kommer att sändas på tv, annars hade man sprungit och gömt sig så fort det kom en kamera i närheten. Jag fick stora sår på mina läppar med variga blåsor som inte gick över så jag fick zinksalva av vår läkare. Den hjälpte väl inte särskilt mycket egentligen men det funkade inte att öppna munnen stundtals så det var skönt att ändå få något som kändes lite lindrande. 

 

- Varför slaktade ni geten, har ni inget hjärta?

Alla i lägret har givetvis ett hjärta och är fina människor även utanför denna produktion. Ingen tyckte att det var en rolig upplevelse att slakta geten. Men ärligt talat, vi hade inte ätit något med näring i på en månad när vi gjorde detta val. För mig var det inte ens en kontroversiell fråga, jag äter ju kött hemma och för mig är det ingen skillnad på att köpa färdigpaketerat kött på affären kontra behöva se en slakt av geten på en öde ö efter att ha svultit i en månad. Däremot har jag efter detta äventyr blivit mindre benägen att äta kött så i dagsläget väljer jag hellre annan mat. Jag respekterar givetvis att människor tycker att detta var onödigt men i den situation vi befann oss i var det aldrig någon tvekan från min sida. Min första tanke när jag fick syn på geten där på stranden var "börja inte tycka om den" eftersom jag insåg att om jag ser den som ett husdjur kommer jag inte kunna äta den sen. Jag tyckte det var jobbigt att se på slakten men jag fattar också att det är så vakuumförpackat kött hamnar i butiken hemma.  

 

Fortsätt att vara nyfikna, jag svarar gärna på det jag kan och får. Nu kämpar jag vidare med nya Lag Nord, vi håller tummarna att vi fortsätter att vara lika starka efter att vi fått byta lagmedlemmar mellan lagen!