Spurtförlust, småkrassel och förhoppningar

Wänershof linjelopp

Har avverkat ännu en tävling, Wänershof linje. På söndagsmorgonen begav jag mig tillsammans med Jason och Ivar till Vänersborg, lite trött i ögat men tur att detta lopp bara bestod av två varv på banan (56 km), det går ju fort att köra.

Banprofilen såg ut att vara lite omväxlande, backig efter några km och sedan flack. Det blåste lite men inte mer än vanligt här på Västkusten. Vi var 6 tjejer i min klass på startlinjen, plus 10 tjejer i övriga klasser som startade samtidigt så vi var en ovanligt stor startgrupp. Kul! Det gick ju i beskedlig takt i inledningen av loppet och efter några kilometer kom en "etagebacke" dvs en backe som fortsatte fast du tror att du kommit till slutet av den ett par gånger. Här var Cissi pigg och trampade på fint, henne är det är bäst att hänga på eftersom det kan sluta med att hon försvinner all världens väg annars. Så jag och Charlotte trampar på så mycket vi kan och inga fler. Kände mig inte helt uppvärmd ännu men väl uppe på toppen av backen var vi nu tre som kom att trampa oss runt loppet tillsammans. Charlotte och jag i samma klass och Cissi i den yngre klassen. Vi får till bra körning tillsammans och har en ganska trevlig tur där vi turas om att dra oss in på spurtsträckan som är lååång. Väldigt lång, flera hundra meter. Här var det ju bara jag och Charlotte som hade ett intresse av att slåss om förstaplatsen, Cissi har ju redan tecknat in sin vinst. Så Charlotte och jag buffades på upploppet, så mycket att det blev målfotot som avgjorde vem som vann. Och det var ju inte jag *grrr* men det var inte långt ifrån denna gång! Nu efteråt känner jag mig ändå som en nöjd 2:a. Jag får fortsätta att samla på mig tävlingserfarenhet och lita på att vinsten kommer så småningom. Skam den som ger sig! Jag tyckte det var ett roligt lopp och kul att vi körde på såpass bra tillsammans. Det var stor differens till övriga gänget som inte lyckades hitta något bra samspel i körningen. Vi var ändå tre tjejer som hjälptes åt att dra på banan med lite vind och lite backe och hade ett snitt på 37 så det kändes som en bra träningsrunda, även om det var i kortaste laget.

 

Resultat linjeloppet Wänershof 
 
 Prispallen linje, Charlotte (1a) Jag (2a) Anna (3a)
 
Jag, Cissi och Charlotte trampar på
 
Efter den här dagen kom ju min första förkylning sedan september förra året. Bra timing eftersom det inte är några tävlingar eller Vätternrunda just nu. Någongång får man ju räkna med att bli lite småkrasslig. Den senaste tiden har jag också haft problem med pollen på ett sätt som inte känns okej, faktiskt rätt besvärande om jag ska vara helt ärlig. Jag inbillar mig varje år att jag inte har problem med detta och blir besviken när jag märker att det blir värre än vad jag kommer ihåg att det var förra gången. Det får bli skärpning på denna front och kanske att jag behöver bege mig till sjukvården för att få riktig medicin eller vad man nu behöver för att kunna ha en dräglig tillvaro under denna period.
 
Vätternträning med fart 
Ett stort fokus är ju Vätternrundan, Sub 7.30. Det är ett tidsmål som heter duga. Jag har haft stora tvivel på att jag alls ska ge mig på detta eftersom det kräver en snitthastighet som är hög, minst sagt (40+ km/h). Jag vet ju hur långt 30 mil är men att göra det såpass snabbt är snudd på idioti då det krävs väldigt mycket för att lyckas för en sån som mig. 
 
Under hela vinterträningen har jag tänkt att jag måste ha en plan B, plan C, plan D osv ända ner till bokstaven Ö för att känna mig bekväm med att ens starta med ett så snabbt gäng som vår grupp är. Vårens träningspass har ändå gått rätt så bra och gett mig väldigt mycket bättre självförtroende på denna punkt, jag har varit trogen mitt träningsprogram och därigenom lagt en bra grund som gjort att jag nu faktiskt har kört flera rundor på den hastighet som vi behöver ligga i. 
 
För mig känns det väldigt bra att klara av vara med och snurra i kedjan och inte vara ett bihang som bara åker med hela vägen. Och nu börjar jag nästan tro att jag kan klara det här målet tillsammans med "mitt" Lygnensubgäng. Självklart behöver vi har okej väderförutsättningar, att alla kommer till start, att vi får till en bra klungkörning plus att jag får i mig tillräckligt med energi och vätska under loppet.  Jag vill ju känna att jag har gjort vad jag har kunnat för att klara detta. Så förutom att ha tränat via mitt individuella träningsprogram har jag under flera månader inte druckit någon alkohol, låtit bli att äta snask, tränat med banan i fickan istället för bars och annat, inte gjort en fikarunda på väldigt länge och gått och lagt mig i tid på kvällarna. Och - jag har haft lika roligt och mått lika bra som om jag hade gjort allt ovan. Alltså ingen direkt uppoffring. Jag tror att allt detta sammantaget har gjort att jag byggt upp en bra grundstyrka och mental inställning på att jag baske mig ska ha gjort allt för att kunna klara det här tuffa målet.  Att jag cyklar med ett starkt gäng vet jag ju redan så det känns väldigt bra att känna att vi har verklig potential att klara det och räkna in mig själv i det gänget!
 
Jag vet ju att jag fortfarande behöver ha en plan B men det kanske räcker med att räkna till bokstaven C, inte Ö.
 
Så här känner man igen oss på Vätternrundan, Ulf i Lygnendressen

Kvar nu innan Vätternrundan är 4 tävlingar i Stockholm nu i helgen, Tjejvättern med Subxx och Halvvättern som frifräsare utan något särskilt mål. Sen är det dags för den stora rundan den 18 juni - det närmar sig!










#1 - - Ingrid:

Bra prestation och kul att läsa om hur du taggar så till Vättern - tror o hoppas att det kommer gå super för dej!!!