cyclingmary.se

Ja man kan väl säga att årets Mallisresa var ett lyckokast. Även om vistelsen i år låg aningen sent med tanke på datum för tävlingspremiären (23:e) så kändes det helt klart som en högvinst att få cykla i kortärmat och kortbent hela dagarna medan Facebook haglade av bilder på just hagel, snö och allmänt otrevligt väder på hemmaplan. I år var vi nere i 10 dagar och cyklade i 9 av dem, många långa dagar och blandade pass med fart, berg och distans.

I år var vi 50+ pers på hotellet i Cala Major, det är kul att se hur skaran växer från år till år på detta arrangemang. Här blandas elitåkare med motionärer i olika åldrar från olika delar av landet och sammanstrålar på frukost & middag. Kul att ha så många olika konstellationer av cyklister på samma ställe tycker jag och det finns verkligen något för alla oavsett nivå på cykling. I år hade vi väldans tur med vädret - solen sken varje dag, det var molnigt och lite kyligt (läs armvärmare) en dag av tio. Bara att tacka och ta emot och trampa så mycket som möjligt med de förhållandena. Dagarna summerade till 135 mil med 15000+ höjdmeter och en vilodag.  Sista passet körde vi på tisdagen och åkte hem på onsdagen.T ack alla cykelkompisar och arrangörs- Lotta för grymt bra dagar!

 

 

Sen var det dags att vila några dagar innan ett kortpass på lördagen. På söndagen var det äntligen dags för tävlingspremiär med teamet Giro Cycle Team och även premiär för egen del att köra elitklass mot tidigare veteranklass.

 

Det är spännande att vara med och tampas i de här sammanhangen och cykla på högre nivå än tidigare. Självklart lite pirrigt och just det här loppet kändes ju extra utmanande med tanke på att kullen som ligger utplacerad som en stor buckla i banprofilen ska genomlidas tre gånger. Denna typ av bana är inte min starkaste sida så jag vet att det kommer att bli tufft men vi satsar givet på att köra för att laget ska få en så bra placering som möjligt.

 

Till start är vi 20 tjejer och från teamet är det jag, Catharina och Jeanette. Vi har uppbackning med teambil och serviceteam som ser till att vi kan fokusera på att cykla, grymt bra! 

Starten gick uppe på Kinnekulle och det första varvet var en samlad klunga som tog sig runt, inga direkta händelser förrän entrén till backen och varvning. Här splittrades klungan upp och de starka klättrarna drog ifrån i ett huj, det var förväntat i och med att det är en sådan karaktär på bana. Här svor jag högt för mig själv eftersom jag inte alls hade lika rappa ben som många utav tjejerna och det kändes riktigt surt att slita sig upp och bara se spillrorna av en före detta klunga. Två tjejer ligger framför mig inom rimligt avstånd och jag kan i alla fall trampa ikapp dem och slippa se mig själv köra 2 solovarv resten av loppet. Vi tre samlar ihop oss och är fast beslutna att trampa tillsammans så att vi kan komma tillsammans med några fler. Vi sliter hårt i en mil innan vi är ikapp det som då är andraklungan. Här ligger 5 tjejer så vi blir 8 men en faller ifrån rätt snart. Jeanette ligger med här och vi får möjlighet att snacka lite. Nu är det bara in och köra tillsammans med dessa tjejer, benen gör ju hyfsat ont av jagandet nyss men det är bara att låta bli att känna efter och bestämma sig för att vara med. 

Tidtagarbilen kommer med en skylt som säger 33 sek upp till förstaklungan som består av fem tjejer.

 

Efter en stund börjar skallen att skicka negativa budskap eftersom jag börjar tänka på att jag ska göra om samma sak om ett tag igen, det vill säga trampa upp för den där luriga backen och trampa partempo i en hård mil direkt efteråt för att slita mig ikapp på nytt. I det här läget kan jag tänka mig att många skulle lämna in och DNF:a och just i den stunden hade jag faktiskt stor förståelse för om man väljer det alternativet. Det är kantvind så att ligga få eller ensam känns inte särsklit attraktivt. Men - snart är vi tillbaka till backen och detta varv går det att hänga med i tempot och klungan förblir intakt. Thank god. Jag kände en inre glädje över att slippa partempot på detta varv även om det i sig var en kul körning när jag reflekterar i efterhand över det momentet.  

Tidsspannet ökar tyvärr i negativ riktning till 45 sek resp lite över minuten och vi konstaterar att vi inte kommer att köra ikapp förstaklungan. Jeanette gör en utbrytning och jag försöker lägga mig i fronten och dra i en "rimlig" takt men det gillar inte Stockholmstjejerna så jag får flytta på mig och låta dem trampa lite fortare och efter en stund är Jeanette inhämtad. Nu hoppas jag på att hon kan komma iväg i ingången till backen och ta en ok placering. Hon trampar in som 7a. Jag har två tjejer inom räckhåll i slutet av backen men benen strejkar och jag trampar in på en 11:e plats. Catta vet vi inte riktigt vad som hänt med men det visar sig att hennes bakväxel strulade till det på förstavarvet så hon fick trampa runt solo - starkt att ta sig i mål och inte ge upp! 

Summa summarum så är det skönt att ha tävlingspremiären avklarad. Den här banan är tuff och med tanke på att det är första tävlingen för teamet får vi ta med oss det som var bra och förbättra tävlingsformen alltmer genom att - tävla. Här märks det att flera av de andra tjejerna varit ute och gjort det mer än oss tidigare i år. Jag är positiv till dagen men givetvis inte helt nöjd (inte som lag heller såklart). Samtidigt måste man också vara realist, det är riktigt starka tjejer att slåss mot (landslagsnivå på flera). För egen del känns det bra att våga tävla i denna klass, det är inte alls en självklarhet med min korta cykelbakgrund och sena inträde till sporten. Tycker också att det känns okej att placera mig i mitten av resultatlistan i ett elitlopp med denna banprofil. Samtidigt finns det ju en del saker jag är mindre nöjd med och det finns saker att utveckla så nu fokuserar jag och vi på det!

 

Till helgen skule delar av oss kört Fryksdalen 3-dagars som tyvärr blev inställt så nu blir det Dalslands XC med stora delar av teamet och sen ett lopp för min del med Vätterngänget. Därefter ser vi fram emot hemmatävlingarna genom Göteborgsgirohelgen. Hoppas vi ses!