cyclingmary.se

November är snart slut, en månads vinterträning att lägga till handlingarna. Just november skulle man gärna kunna stryka ur kalendern tycker jag då den är så mörk och svår att på riktigt tycka om. För min del har månaden inneburit att jag haft en bra träningsperiod, jag befinner mig just i vecka 2 (av 3) där det ligger sex cykelpass i veckan på schemat. Det är mycket nöta, slita och bygga. Kroppen är verkligen en fantastisk uppfinning som köper att bli utsatt för samma aktvitet dag efter dag, om än i lite olika form. Jag är lyckligt lottad som inte har några direkta skavanker som hindrar mig från att köra på, fastän jag jobbar rätt hårt på att slita vissa kroppsdelar. Jag är också lyckligt lottad att jag har återhämtat mig så fantastiskt bra efter krashen i somras, det är jag tacksam för nästan varje dag.  

 

En kul grej har varit att gå till Elitrehab där jag gjort en kropsscanning på mina styrkor och svagheter och fått styrketräningsprogram nu till vinterträningen. Summeringen var att jag har en bra grundstyrka men behöver träna lite mer höft- och även fotstyrka. Jag har tyvärr vant mina fötter vid att ha iläggssulor och foten är ju inte dummare än att den låter bli att arbeta som den borde, den har gått och blivit lat helt enkelt. Nu gör jag kvällsövningar som bland annat att krumma fot och spreta tårna. Förväntar mig nya fötter av detta, det gör inget om de krymper lite på köpet.

 

En del frågar mig hur jag hinner träna så som jag gör och att jobba heltid med ett så ansvarsfullt arbete som jag har. Mitt enkla svar på det är att jag blivit rätt bra på att planera, prioritera och fokusera om jag får säga det själv. Men det viktigaste är nog att jag har bestämt mig för att inte prioritera bort mig själv, i grunden vet jag nämligen att om jag inte tränar så blir jag odräglig för min omgivning. Så in med alla pass på en viss tid i kalendern så ser jag plikttroget till att de blir av, det funkar för mig.

 

Jag rensar huvudet väldigt bra när jag tränar vilket är ett måste om jag ska funka i jobbet och i livet för övrigt. Jag inbillar mig också att det är bra för andra att jag föregår med gott exempel och går hem i rimlig tid som de flesta andra. Min uppfattning är att mycket från träningen också ger positiv effekt på annat i det dagliga. Behövs det kan jag ju faktiskt arbeta en stund till på kvällen efter träningen. Till helheten hör också att våra barn är såpass stora så att de har fullt upp med egna aktiviteter och inte sätter umgänge med oss högst på sina agendor, det är ju en förutsättning som inte alla har.

 

För att få det att funka bra underlättar det ju om man har relativt nära till gym/cykelsal vilket vi har genom teamet. Vi kör på STC som har wattbikes, jag tycker att det är bra cykelkänsla i dem. Jag gillar också att se andra mellan varven medan jag cyklar plus höra hög musik. Här finn det bra instruktörer (extra bra på tisdagar och torsdagar) vilket också är ett måste om jag ska välja att lägga min tid i spinningmiljö. På STC är det många cykelklubbar som hyr in sig och har egna pass så det finns bra möjigheter för alla Göteborgare att få riktiga cykelpass i benen på veckodagarna!

 

Jag blandar med att köra en del av mina pass på Monarken hemma vilket är riktigt tidseffektivt. Det behöver inte ta mer än en dryg timme-ish att köra ett pass (denna timme finns alltid om man prioriterar - promise), ta en dusch, äta och sen är det klart. Hur smidigt som helst. Monarken har också en väldigt bra cykelkänsla, dessutom sitter min egna sadel på den vilket gör att jag trivs extra bra med den. Ulf var dessutom så snäll att han köpte en fläkt modell värsting-de-luxe så jag svettas knappt när jag sitter på den fastän altandörren är stängd. Grymt att kunna köra så kvalitiativt närsomhelst hemma, det finns liksom inga ursäkter att komma med för att inte köra sitt pass. 

 

Denna helg blev det 3 timmars inomhuscykling med Maddy, John och Andreas på Fysiken i Gbg på lördagen. Det var tre timmar som satte sina spår, särskilt den avslutande 3*10 med 40/20 intervaller. Att utföra det på timme tre och på den femte daqen i rad med diverse cykelpass, var en utmaning. Jag kan säga att jag efter denna nätta aktivitet  inte var särskilt kaxig. Däremot hungrig.

 

Men skam den som ger sig - ännu mer cykling väntade såklart. Idag var det uppstigning tidigt för att åka till Kungsbacka kl 09 för att ge oss ut på en härlig grusvägsrunda med Kungsbacka CK i solsken och gott sällskap. Superfina vägar runt sjön Lygnern, det blev drygt 8,5 mil och 1000 höjdmeter. På grusvägarna var vi i stort sett ensamma, de enda vi mötte var hästar med sina ryttare vid några olika tillfällen. Med tanke på att det är första advent så var detta rena propagandacyklingen med vackra vyer, omväxlande terräng och bra med höjdmeter. Sådana turer är väldigt givande att få med sig in i kommande arbetsvecka och ger energi. Benen tackar nu för sig och har gjort sitt för denna vecka.