Dag 5/5 Portillo-Santiago de Chile - finaldag!

Dag 5 - en dag med blandade känslor. Å ena sidan är det härligt att nå slutet av en lång och utmanande resa, å andra sidan känns det lite vemodigt att det kommer vara över efter det här. Jag får ju alltid lite tomhetskänsla efter en större utmaning och den här har jag levt med under så många månader. Men, det ska inte hindra mig från att ha en sista härlig upplevelse av denna dag bestämmer jag mig för. It aint over until it it´s over, får påminna mig själv om det i sådana här sammanhang. 
 
Dag 5 innehåller den magiska nedförskörningen Los Caracoles. Den där slingervägen som vi kämpade oss uppför i söndags och som funnits i mitt huvud under det senaste halvåret. Äntligen ska vi få våra hjul att rulla nedför denna vackra väg. Det känns som resans absoluta höjdpunkt. Hela nedförskörningen under dagen är flera mil, själva Caracoles är drygt 10 km men sedan fortsätter nedförslutet en bra bit till. Snittlutet är på 6,6% och höjdskillnaden är 670 m under dessa 10 km. Totalt ska vi kära ca 14 mil idag.
 
Vi startar runt 8 nångång och har bestämt att köra tillsammans den första biten så vi kan få någon bild när alla kommer med. Sagt och gjort, resultatet ser ni nedan. 
 
Här kör vi i samlad trupp nedför Los Caracoles, vy från kurva 17 (av 29)
 
Den här vägen är ju klassad som en av världens farligaste och det är kanske inte så konstigt när man förstår att det inte behövs så mycket "felskär" för att hamna utanför vägbanan. Det finns ju inga räcken och man delar vägen med tung trafik eftersom det är den enda passagen mellan Argentina och Chile i det här området. Många lastbilar med andra ord. Kvaliteten på vägen är god, vissa avsnitt är lite håliga men nu när vi cyklat så här långt måste jag erkänna att jag slutat bry mig om hål i vägen. Bara att hålla hårt i styret och vara så beredd det går, plus att köra med respekt utan att tappa kontrollen. Och jag har helt slutat tänka på vad som händer om jag får en punka i de farter jag kör i. Sen är jag ju inte den bästa på kurvtagning men det är nog en träningsfråga. Här kan jag känna att jag har en ny cykel och känner mig int ehelt inkörd på den, hade jag haft min vanliga racer hade jag nog kört än mer offensivt än vad jag gjorde i Los Caracoles. Det är en skön känsla att åka nedför dessa kurvor. Och jag tycker att man ser trafiken såpass bra att det går att köra på utan att vara för orolig. När kurvorna är slut forstätter backen och här kan man stå på riktigt bra. Möter på Phil som står vid vägkanten, han har fått punka. Tur att han hanterade det så att han inte körde i diket. Paul stannar vid honom och jag rullar ned till några av de andra som kommit längre ned i backen och vi tar en inväntande paus till Phil fått i ordning på punkan. Det är lite småkyligt fortfarande här nere. 
 
Richard, jag och Dominic väntar in punkafix (Ulf fotar)
 
När allt är klart racar vi vidare. Min Garmin visar maxfart idag på 76 km/h. Rätt bra drag i backen med andra ord, och ja det är fort men jag lovar att jag inte kör vårdslöst utan med så mycket kontroll att det känns säkert. Jag skulle inte ha något emot att köra lite fortare ändå men det får jag träna lite mer på.
 
Nu följer några sköna mil, bara rulla nedför och njuta av utsikten mellan bergen. Det är ren propagandacykling och nu börjar jag förstå vilken prestation vi gjort. Den första dagen borde ju ha varit ett rent helsike att ta sig igenom är min tanke. Så många mil nedför, det är rena lyxen att få köra åt detta håll. Samtidigt vet jag att vi kommer ha en uppförskörning vid mil 7,5 så det är bra att väcka benen lite eftersom de blir lite stela av att bara köra nedför. Så det kommer en raksträcka där vi får chans att börja trampa lite och vi kör på innan servicebilen kommer och vi kan fylla på vätska och lite energi. Sen börjar stigningen Cuesta Chacabuco, denna är 9,6 km, 565 m höjdskillnad och har ett snittlut på 6% så den är inte så farlig men benen är rätt mosiga idag. Jag kör med Richard och Dom och lämnar de andra lite bakom oss. Jag är inte alls lika pigg i benen som jag varit de andra dagarna och Dom drar iväg som en raket medan Richard ändå är inom räckhåll men jag släpper honom också och trampar på i mitt egna tempo. I mitten av backen blir det så där väldigt varmt igen så det känns som jag kokar i kroppen. Nu är det mesta bara en plåga samtidigt som det ju är sista stigningen för denna gång så jag försöker säga till mig själv att njuta av plågan och utsikten. Trampa, trampa, trampa och se fram emot vad du hittar bakom nästa kurva. Aha, mer backe och fler kurvor. Spännande:) Det tar mig 43 minuter att ta mig upp och det innebär en snitfart på 13,4 km/h. Får vara nöjd med det i och med att jag är trött idag. Väl uppe står Dom och Richard och hejar på medan Ulf kommer en liten bit efter. Sen droppar alla in och vi får svalka av oss med lite kall dricka och energi från servicebilen. 
 
På toppen av den sista backen för denna resa, depåstopp
 
 
Så, nu återstår bara 5 mil av vår långa resa. Nu kommer min vemodskänsla tillbaka och det får väl vara så den sista biten. Det är i princip bara nedförskörning kvar nu även om det inte lutar så mycket hela vägen. Vi ligger och drar om vartannat och det går att hålla bra fart längs dessa vägar och vi ser slutet på denna fantastiska resa. Jag har ju varit på andra ställen och cyklat men måste säga att det här har varit en upplevelse utan dess like. Extremt bra kvalitet på utmaning, miljön, vägar, gruppen, servicen och boendemiljöer. Detta borde fler göra men det förutsätter givetvis att man tränar för det. Bara värmen är en utmaning i sig utöver att cykla 95 mil med ca 13 000 höjdmeter på 4,5 dag. Jag är grymt imponerad över planering och fix runtomkring från såväl Steven, som bjudit in oss till att följa med på resan som Kay, Linda, Chrissie, Matthew och företaget No Limits som servat oss på ett fantastiskt sätt. Utan dem hade vi bonkat flera gånger om och förmodligen drabbats av törstdöden:)
 
Så världens tack till alla: Ian, Phil, Andy, Ulf, Richard, Dominic, Paul och inte minst Steven som arrangerat det hela. Och tack till Kay, Linda, Chrissie, Matthew plus No Limits. You are amazing. With love!
 
Alla inklusive No Limits som servat oss längs vägarna
 
 Matthew, Kay och Linda - en del av serviceteamet
 
 Här är är även Chrissie med längst till vänster
 
 Avlsutningsmiddag i Santiago de Chile 
 
 
 

The Chile/Argentina tour dag 1 och två

Vet inte riktigt hur jag ska börja då jag är full av intryck och har svårt att välja ut vad jag ska berätta om. Resan tlill Chile gick bra, det var en lång flygning på nästan ett dygn men jag har rätt lätt att sova på flygplan så kändes helt ok. Cyklarna kom fram som de skulle, skönt att börja resan med den vetskapen. På flygplatsen i Madrid mötte vi Richard och Dominic som är med på resan och chattade lite med dem. Vi hade sedan sällskap till vårt första hotell i Santiago de Chile dit vi kom vid 11-tiden. 
 
Den första dagen var vi ju lite sugna på att testa hojarna och cykla "nedcabbat" i kortärmat. Vi gav oss ut i stadstrafiken tillsammans med Richard och Dominic och det blev en härlig tur upp till ett berg med utsikt över hela staden. Häftig vy över den stora staden (det bor ca 5,5 miljoner människor där). Det blev även en del race i stadstrafik, inte optimalt att köra fort i stan direkt men det var ändå rätt kul. Cykeln kändes finfin och sällskapet likaså. Dominic är en riktig maskin, han har världsrekordet i att cykla tandemcykel från Englands nord till sydspets och han verkar faktiskt helt odödlig. När vi kom tillbaka till hotellet började det droppa in lite fler i resesällskapet, totalt ska vi vara 9 cyklister och 4 crew-members. 
 
Lördagen, dag 2 hade Dominic planerat en liten "prova-på- tur" och jag, Richard plus Ulf hängde på. De som kom med sena flyg dagen innan stod över och körde en runda på eftermiddagen istället. Ja, en liten prova på runda kan ju betyda olika saker och i detta fall innebar det att cykla drygt 8,5 mil och runt 3000 höjdmeter. Bra uppvärmning inför det stundande äventyret även om det kanske var i mesta laget med tanke på alla höjdmeter som söndagen innehåller. Jaja, kul var det i alla fall och vi hamnade uppe i en skidort som låg en bit utanför stan. Tror den hette Colorado.  Tillbaka till hotellet hade alla 9 cyklister kommit och vi hälsade på alla, vi har inte träffat alla av dem tidigare så det var kul att få ett ansikte på människorna bakom mejlen som gått runt de senaste månaderna. På kvällen hade vi också en kort genomgång av vårt äventyr, träffade de som kommer att köra följebilarna och ge oss mat/service länngs vägarna. Steve, som har dragit ihop det här gänget, har anlitat ett företag som heter No limit att hjälpa oss med detta. De kändes väldigt bra och nu började vi tagga på äventyret på riktigt. Vi ska cykla ca 95 mil på 4,5 dagar från Santiago de Chile till Usco vally 10 mil söder om Mendoza. Cirka 13 000 höjdmeter i en stekande sommarsol. Let the journey begin!
 
Ulf, Richard och jag på berget ovanför Santiago
 
Söndag - dag 1 (av 5)
Upp vid 5.45 för att äta frukost och ge oss iväg, vi lastade cyklarna på van:en och körde utanför stan i cirka 3 mil för att slippa trafiken. Alla kändes ladde, inte så konstigt med tanke på att dagen kommer att avslutas med den fina klättringen Los Caracoles. Innan vi är där ska vi cykla cirka 14 mil och inklusive Caracoles är dagens klättrning drygt 3500 höjdmeter. Den här etappen innehöll en stigning efter ca 40 km, upp till dryga 1500 meter och sedan gick det nedör till cirka 700 höjdmeter innan vi klättrade upp till 3200 meters höjd. Den första stigningen var väldigt fin, långa slingriga vägar med lite trafik och fina vyer. Temperaturen var ok fram till ungefär 11, sen började det bränna på rätt ordentligt. Det är över 30 grader och det finns knappt någon vegetation så vi är väldigt oskyddade mot solen även om vi dränker oss i solkräm. 
Här kommer Ulf
 
Efter den här klättringen kommer vi ned till ett flackt parti, det rinner ett vattendrag längs vägen. Här är bilisterna buttra och beter sig som de kan göra hemma i Sverige.tutar och bromsar in framför oss och det känns lite obehagligt. Värmen är också extrem nu. Ian, en av killarna, vill stanna och stoppa huvudet i vattendraget men vi stannar istället vid servicebilen som dukat upp frukt, dricka och annat att stoppa i oss. Vi tar en rätt lång paus på ca 20 min och hämtar andan innan det är dags att börja den långa klättringen. Och ja, det går uppför. Hela tiden. Trampa, trampa, trampa. Det känns rätt bra för mig men Ulf har dte lite jobbigt stundtals. Jag är ju genereltt sett lite bättre på att dricka än vad han är och det ger förmodligen utslag i orken. Ett tag tänkte han faktiskt bryta och sätta sig i bilen men han kom tillbaka och hittade ny ork. Det var bra för den magiska klättringen upp till Portillo kan man ju inte missa. På botten av klättringen står servicebilen och vi fyller på vätska (det tar slut fort i värmen). Här kan man nu se alla hårnålar, totalt 29 stycken formerade i en vacker vägkreation. Wow, nu är vi verkligen här! Den här bilden har jag sett framför mig under många månader så det känns ju lite overkligt. Jag är dessutom pigg så jag vill liksom dra iväg. Vi planerar att stanna vid kurva 17 för att bilder blir bäst där. Så bara att ge sig iväg. Måste säga att det är en härlig klättring med kurvor där man får med sig farten på ett bra sätt. Jag hade bra tryck och körde på och bara njöt. Vyerna i varje sväng var så coola, ju längre upp man kom desto coolare. Alla 9 kämpade på och vi möttes vid 17e kurvan och kände oss överväldigade. Inte så konstigt när man ser bilderna. 
 
 
 
Det återstod ju sedan 12 kurvor till innan vi skulle vara uppe på toppen och vårt boende. Bara att trampa på och nu började det kännas i benen. De sista 6 kurvorna fick jag koppla in huvudet och bara bestämma mig för att trampa på ordenligt så jag kunde få vila sen. Och vilken belöning att komma upp, vårt boende låg vid en knallblå sjö med berg kring. Som ett stort vykort. Här åt vi på restaurangen innan vi stupade i säng. Vilken fantastisk dag!
 
 
Dag 2 - Portillo till Valley Usca
Upp och äta frukost vid 6.30. Sen ska vi lasta på cyklarna på van:en för att köra över gränsen till Argentina, ca 7 km. Det kan var alite tricky att passera denna om man cyklar så det kändes som en bra lösning. Dessa 7 km innehåller även en lång tunnel som kändes skön att inte cykla genom då det blir extremt mörkt och läskigt med tung trafik i bakhasorna. Det här med gränskontroll mellan dessa länder är ju intressant fick vi erfara. Vi körde igenom och belv avsläppta och cyklade nedför bergen i kanske 8 km innan vår van körde om oss och vinkade in oss till kanten. Tydligen var vi illegalt i Argentina då vi inte hade passerat kontrollen korrekt. Oops, bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka upp till detta ställe (som inte syntes särskilt väl) och gå igenom en komplicerad procedur med att registrera cyklarnas ramnummer och gå igenom bilen. Vår minibuss blev inte godkänd att vara i Argentina av något skäl jag inte riktigt förstår så det var bara att lassa ur all packning och slänga upp på van:en istället. Killarna får hyra en minibuss i Argentina istället:)
 
Här har vi passerat gränskontrollen och är i landet illegalt:)
 
 
Här kommer jag körandes som en glad, illegal cyklist i Argentina
 
Dagen idag ska innehålla mest nedförskörning (det brukar heta så..) och visst gick det utför långa sträckor. Men ja, det gick ju en hel del uppför också faktiskt. Nästan 3 000 höjdmeter idag med. Så denna dags etapp på drygt 29 mil blev en riktig utmaning för alla. I nden längsta nedförskörningen fick vi en hemsk motvind i ansiktet så det gick rätt trögt, synd för vi hade behövt lite gratiskjuts eftersom etappen är så lång. Det blev riktigt jäkla varmt också idag, ingen skugga någonstans och vattnet tog slut riktigt fort. Vi var tvungna att pausa lite oftar än planerat på grund av det men det spelar ju inte så stor roll.
Här byter vägen karaktär och vi får köra lite cx på racer i Argentina
 
Efter den tuffa upplevelsen mellan bergen och vinden inser jag att dag 4 (onsdag) kommer att bli extremt tuff då vi ska cykla åt andra hållet. En väldigt lång klättring med trötta ben, sol utan skugga och vetskap om hur lång dagen kommer att bli är en utmaning för huvudet att bita i. Jaja, väl nere på platt mark får vi njuta av längre partier med flackkörning och med en banan i magen kommer livet tillbaka, det går att köra på rätt hårt här. Det är bara värmen och solen som är besvärande (brukar jag aldrig tycka) men vi kör på och tar ett depåstopp. Sen kör vi på i några mil till innan vi stannar för någon punka, här börjar några bli riktigt trötta men kämpar sig vidare några mil till. Vid mil 21 står depåbilen och här börjar det luta lite uppåt igen.
 
Värmen är extremt påfrestande för alla och två väljer att bryta. Vi ska köra dryga 8 mil till och den kommande 1 milen är uppför i ett obehagligt 4,5%-lut och det känns som det aldrig tar slut. Här peppar vi varandra och lever i tron av att det kommer nedförskörning efter detta. Vilket det ju inte gör. Men det är ändå flackare än tidigare och på något konstigt sätt får mina ben nytt liv och nu gasar vi på. Vi vill förmodligen bara komma fram så fort som möjilgt. Det går fort och det känns skönt att få trampa på ordentligt. Genom små städer med dåliga vägar men det går det med. Sista milen har vi lite hinder med vatten på värgen som vi får gå igenom och bära cyklarna. Vi är ju i Sydamerika så det är sånt man får räkna med. Väl framme vid vingården i Usca vally vill jag nästan gråta, jag är helt färdig. Jag vet också att jag kommer få äta riktigt kött och dricka lite gott vin inom kort. Bara det ger mig lyckokänslor. En lång, varm och riktigt tuff dag är till ända. Stället här är magiskt vackert, som en kuliss i en film. Här känner jag mig hemma:)
 
En väg i Argentina
 
Framme vid vingården!
 
Vy från vingården
 
Vy från vingården

18 dagar kvar till cykling i Anderna (Chile/Argentina)

Nu är det 18 dagar kvar tills vi lyfter mot Chiles huvudstad Santiago. Vi landar den 12 februari och börjar cykla mot Mendoza i Argentina söndagen den 14:e och ska vara åter i Santiago torsdagen den 18:e. Det är ju bra att ha lite tidsmariginal med tanke på att cyklarna ska med och att vi har två flygbyten, man vet aldrig om det funkar som det ska eller om man behöver springa och panikhyra en cykel. Hoppas slippa det och få cykla denna tripp på våra egna resecyklar.
 
Vi är 9 kompisar som bor i lite olika delar av världen (flera har bott i Sverige under perioder) som möts på detta udda sätt och svettas, skrattar och kämpar ihop. 8 killar och jag som ensam tjej, jag har det bra jag! Just Chile har jag nog inte funderat på att besöka om inte detta hade dykt upp och det är ju en perfekt "fylla 50-årsresa" för Ulf även om själva födelsedagen inträffar lite senare under våren. Ulf och jag kommer att ha 3 dagar vid havet i Vina del Mar som avslutning på denna smått träningsintensiva resa. 
 
Det kommer ju troligtvis inte att bli så jättemycket vila under dessa 5 dagar eftersom vi ska trampa 93 mil och dryga 13 000 höjdmeter. Vi ska dock se till att ha ett vinpartaj på en av killarnas vingård som avslutning på dag 2 i Mendoza. Det pratas om att tömma förråden... Vi får väl se hur vinsuget är den dagen eftersom dagsetappen är lika lång som en Vätternrunda. Visserligen är det nästan bara nerför så det går ju inte att jämföra riktigt. 
 
Den första dagen innehåller klättring uppför den spektakulära "backen" Los Coracoles, även kallad "snailroad". Den ligger i Anderna och utgör gränsområdet mellan Chile och Argentina. Den ser ju riktigt magnifik ut och hoppas på klart väder så vi kan ta lite tuffa bilder. Även dag 5 får vi se samma vy fast från andra hållet då vi cyklar 46 mil, i båda riktningarna mellan Santiago och Mendoza. Det finns klipp på yotube med länk nedan om denna väg, som mamma inte ska titta på men övriga kan göra det:o) Och ja, vi lovar att vara försiktiga!
 
 
 
 
 
Dagsetapper
Nedanför finns alla dagsetapper med längd och höjd. Totalt 93 mil, ca 13 000 höjdmeter. Vi ska bo på lite olika ställen längs vägen, länkar till dessa finns efter bilderna på alla dagsetapper. Vi kommer att ha två följebilar som har med vår packning, serviceutustning, mat osv. För den som blir trött finns det också utrymme att hoppa in och tjuvåka någon sträcka. Med obligatorisk skämsmössa på och garanterad pikning resten av trippen.
 
It won´t be me. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Boenden i Chile och Argentina
 
 
 
 
Så, jag kommer försöka uppdatera bloggen vid tillfälle under resan och hoppas att jag inte är för trött att dela med mig av denna häftiga upplevelse!
 
Visa fler inlägg