Abloc Winterrace

Nu är det drygt 3ish veckor sedan vi körde Abloc Winter Challenge och dagen därpå Abloc Winter Race. Jag tänkte skriva några rader om just Winter Race. Det var ju premiär detta år för denna tävling, med en total prissumma på 50 000 kronor för herr- och damklasserna. Hatten av för arrangörerna att få ihop en så fin peng att tampas om mitt i vintern! Den enda detaljen (som kan upplevas som lite besvärande) för att kunna erhålla något av priserna är att man måste köra de där 340 kilomterarna i Winter Challenge dagen innan.
 
Jag tänker att det nog inte är alla som taggar igång på tävlingar av detta slag men som sagt, prissummor i denna klass ser vi sällan i andra cykeltävlingar så det är väl bara att pallra sig upp och köra resonerar jag när jag tittar på anmälningssidan. Inte enkom för prispengarnas skull utan för att det är en chans som sällan ges och det vore synd att inte aktivt delta i att hedra cykelsporten och arrangörer som fått till detta. Sen halkar fingret liksom till och vips så får jag en bekräftelse på min anmälan. Jaha. Typiskt mig. Jag tänker sällan på hinder och jag kan ju bevisligen inte låta bli sådana här saker, jag har inte begåvats med eftertankens förmågor. Just där förtränger jag glatt att jag absolut inte är i tävlingsform och inte ens är säker på att jag pallar att köra Vättern dagen innan. Det fanns självklart inte någon ångraknapp så det var bara att gilla läget och låta bli att tänka på den här grejen tills det är dags.
 
Jag är i efterhand tacksam att jag anmälde mig innan jag var på plats i Jönköping och hade kört Winter Challenge (då det gavs chans att efteranmäla sig till loppet). Jag är säker på att det var ett vinnande koncept. 
 
Okej, till tävlingen! 
 
Vaknar på morgonen med en kropp som känns ganska tung och i behov av att få vila. Gårdagen har satt sig i både ben och huvud och jag har en våldsam lust att ligga kvar i sängen. Men det är bara att kliva upp, klä på sig klubbdressen och få i sig lite frukost. Vid kvart över 10 samlas vi för lite tävlingsinfo och gemensam rull ut ur Jönköping till tävlingsbanan, som ligger vid Tabergs motorbana drygt 1,5 mil från centrum. Skönt att få trampa ur lite och känna på det innan vi ska ge oss på lite mer aktiv cykling. 
Innan avfärd mot Tabergs motorbana Foto: Abloc
 
Snart framme vid motorbanan Foto: Abloc
 
Tävlingen ska köras i två heat - där heaten är 10 varv gånger 1800 meter. Banan är sådär lagom blöt och geggig och i och med att det är en motorbana så är den slingrig med en hyfsat jobbig backe kort efter starten. Den där backen är typ det enda jag ser framför mig när vi ska starta. Jag ska alltså cykla uppför den totalt 20 gånger innan jag får vila idag. Hur ska det ens gå till undrar jag stilla innan startskottet går.  
 Ingrid och jag jagar dampallen Foto: Fredrik Henning
 
Vi kör på i heat 1, det rullar på även om det går rätt trögt. Det är några spurtvarv där det finns möjlighet att få extra sekunder tillgodräknade inför heat 2, vilka jag och Ingrid Kjellström tampas om att ta. Vi har bra sällskap av varandra och är ungefär lika slitna under detta heat. Men det är bara att räkna ned antalet varv och det som från början kändes som en oöverstiglig uppgift visar sig ändå gå att klara av. Åtminstone det första heatet! Efter dryga 45 minuter går vi i mål på den första omgången och jag hade skaffat ett litet försprång men det är ändå ovisst hur utgången kommer att bli inför nästa heat. Tanken i huvudet efter omgång 1 var bara "kanske att vi kan korta ned antalet varv till hälften nu", det känns inte möjligt att köra runt i 10 varv till. Men nä, så enkelt ska det ju inte vara utan det var bara att hoppa upp på sadeln igen och peppa inför 45 minuters körning till. Lagom till denna start började det självklart snöa på oss - så som det ska på en vinterutmaning!
Inför heat 2 Foto: Fredrik Henning
 
Som så många gånger förut visar det sig att man klarar mycket mer än vad huvudet vill få en att tro. Det är klart att det går att snurra runt i 10 varv till, det är ju bara som ett kortare träningspass får man tänka. Och så kör vi igen. Snön fortsätter att falla lite lätt och det är allmänt halvmisärväder. Perfekta förhållanden med andra ord. Vi kämpar i alla fall på och herrarna har kört på i en betydligt högre fart än oss tjejer så vi gör vårat eget lopp. Spurtpriserna fördelar sig ungefär som i första heatet. När varv 9 är avklarat och vi kör på det sista ser jag mest fram emot att få komma i mål och värma mig. Att jag lyckas kamma hem första vinsten och därmed ro hem jackpoten i vinstpemgar på 11 000 känns givetvis riktigt bra - men just i stunden och även efteråt känns det som att alla som tagit sig igenom denna dag är vinnare på något sätt. 
 
Sista biten i backen var asfaltsbelagd till skillnad mot den första Foto: Fredrik Henning
 
Sen blir det prisutdelning såklart och här går det inte att ta miste på att vi alla är glada över detta arrangemang, som vanligt när det gäller Ablocs kreativa påhitt. Ett jättetack till er för två bra dagar, oslagbart grymma priser, massor av gofika och den härliga stämningen. Tack till Ingrid för fighten! Tack också till er som trotsade kylan och tog er till Tabergs motorbana för att heja på oss. Sist men inte minst, tack till er som tryckte på kamerorna och tog alla fina bilder på oss.
 
Jag hoppas att cykelSverige får möjlighet att köra detta roliga race även nästa år. Missa inte det i så fall!
Alla pristagare skiner ikapp med snöflingorna som singlade ner på oss Foto: Fredrik Henning
 
Nu fortsätter vinterträningen med den "riktiga" tävlingssäsongen i sikte!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Abloc winter challenge (VinterVättern) 2017

Det är ju andra året jag kör Abloc Winter Challenge och i år tänkte jag  inte skriva så mycket om själva rundan eftersom upplevelsen av den är beskriven i föregående års inlägg (leta i arkivet under december 2016). Jag tänkte nu dela med mig av lite mer praktiska tips hur man kan ta sig igenom äventyret det innebär att cykla runt Vättern på vintern. Jag vet ju att många är sugna på att köra denna utmaning! Men det verkar lätt att hitta en massa anledningar till att inte ge sig på detta vilket är synd, det är en riktigt rolig dag att få uppleva och minnas. Dessutom är turen under en tid då det annars inte händer så mycket på cykelfronten.
 
I år var det ju en extra krydda inlagd med att ha Winter Race dagen efter, med riktigt fina priser till både damer och herrar. Jag skriver mer om Winter Race i ett kommande, separat inlägg. 
 
Winter Challenge - 33 mils vintercykling runt Vättern
I år hade jag lite vånda över i vilken grupp jag skulle köra med. Jag har ju haft ett träningsuppehåll under hösten där jag tappade en hel del cykelstyrka så mina förutsättningar att köra som förra året, det vill säga i snabbgruppen, var inte lika bra denna gång och det kändes lockande att köra lite softare och safe. I uppsnacket inför årets runda sade arrangörs-Mattias att vi hade kört lite väl fort föregående år, vi snittade då ca 28 km/h. Signalen var att snabbgruppen skulle dra ned något på tempot i år. Det gjorde att det kändes rätt att starta med snabbgruppen även i år och om det kändes för jobbigt, byta till den snygga lite mer softa gruppen. Man kan väl säga att starten på rundan i år inte riktigt stödde det tänkta upplägget utan det kördes på rätt friskt och här blev det till att slita för att hänga med. Kanske hade det att göra med att vi hade starka elitkillar med i gänget som behövde få upp värmen? Eller att adrenalinet behövde få utlopp hos både den ena och den andra? 
Mysbelysning på vid start, här snabbgruppen. Photo: J-bild.se, PeaX Svensson för Abloc
 
Tivedens grusväg, suger som bara den Photo: Stefan Stolpe
 
Nåväl, jag fick slita betydligt mer i år under hela rundan och var rätt utnött flera gånger. Vid mil 21 kom den stora svackan och jag funderade på att invänta snyggruppen för att byta till den vid nästa stopp. Men skam den som ger sig, bara att plocka fram det berömda pannbenet och slita sig med resterande del också. Det var verkligen inte en självklarhet att jag skulle palla att ta mig i mål med denna grupp i år så jag är riktigt nöjd med den bedriften även om jag låg på rulle rätt mycket sista delen. Fördelen med det var att Albin var i närheten, han hade tagit med sig högtalare så vi hade juste musik att nynna till och det hjälpte en massa i det läget. Om man nu går tillbaka till uppsnacket så kan man sammanfatta rundan så här: 
 
Eftersom vi körde lite för fort förra året i snabbgruppen så körde vi ännu fortare i år! Vi snittade 29 km/h mot 28 och hade rulltid på 11:24 mot 11:53. Länk till rundan på Strava. Med vintercykel är det här ett bra tempo, särskilt på så lång sträcka. Men jag vet att nästa år - då ska det gå lite långsammare:o) Stort tack till alla starkingar som drog hela dagen och lotsade runt hela vägen!
Paus i Vadstena efter 23 mil Photo: J-bild.se, PeaX Svensson för Abloc
 
Väderprognos
Väder, det är ju något man grottar ned sig i deltaljnivå dagarna innan denna aktivitet inträffar. Ser jag att det ska bli dåligt väder så laddar jag desperat ned en ny väderapp som kanske kan visa något annat väder. Och så tror jag på den som visar bäst förutsättningar. Det är mitt sätt att mentalt ladda för årets längsta runda. Väderprognosen den här gången var ungefär som när man kör Vätternrundan för övrigt - småregn och lite blåst mest hela dagen. Inga stormbyar, hällregn, minusgrader eller vinterväglag att vänta. Helt okej med andra ord, jag var mest glad att de stora regnmängder som synts på väderprognosen i veckan reducerats till att bli mer av duggvariant. Jag ska erkänna att cykla denna runda i hällregn inte känns jätteattraktivt även om jag självklart skulle göra det också men med lite mindre glädje. Det ultimata hade varit att ha lite snö (inte snöstorm) och någon minusgrad. 
På väg ut från Vadstena. Varma, torra kläder på. Photo: J-bild.se, PeaX Svensson för Abloc
 
Packning
För den som går och funderar på hur sjutton man klär sig för denna runda på vintern tänkte jag dela med mig av hur jag packar och klär på mig. Jag har ju gjort detta två gånger nu och har lyckats ta mig igenom rundorna utan att få kalla fötter eller blåfrusna fingrar. Just kläderna kan vara en källa till oro inför en sådan här tur och att tänka till kring klädval kan vara skillnaden mellan himmel och helvete på rundan. Man har totalt 5 stopp under dagen varav 2 längre där det finns gott om tid att byta om till torra kläder. Grundprincipen är att hellre packa för mycket saker och kanske inte använda allt istället för att upptäcka att man har för lite ombyten med sig.
 
För att det ska vara enkelt och smidigt lägger jag sakerna i två påsar, nummer 2 i botten och 1 längst upp i väskan. För säkerhetsskull måste jag skriva numren med spritpenna på påsarna också ifall jag skulle bli snurrig och blanda ihop prylarna. 
Packat o klart
 
Här är hela listan på vad jag har på mig vid start kontra har i mina påsar för ombyten. Detta får man ju givetvis anpassa efter väderleken men jag tror att jag hade klarat mig relativt bra med nedan saker även om det hade varit ännu kallare. Hade det regnat mer hade jag nog behövt komplettera med en regntät jacka och skoskydd (som ju inte finns) i första hand. 
 
Vid start
  • Tunt underställslinne
  • Långärmad underställströja i ull
  • Långärmad underställströja i syntet
  • Cykelbyxor korta med padding
  • Vintercykelbyxor långa utan padding
  • Underställsbyxor i ull
  • Korta underställsunderbyxor typ boxer
  • 2 par strumpor i ull
  • Buff
  • Mössa av tunnare format
  • Brett pannband 
  • Linersvantar i ull
  • Vinterhandskar, fingervariant
  • Tjocka vinterskoöverdrag
  • Vintercykeljacka (inte supertjock)
  • Värmekuddar för händer och fötter med hållbarhet på ca 8 tim (upplevs i verkligheten som ca 6)
Packning påse 1 (45 min paus i Karlsborg)
  • 2 Långärmad underställströja i syntet
  • 1 par strumpor i ull 
  • Buff
  • Brett pannband 
  • Vinterhandskar, lite tunnare variant
  • Powerbank för att ladda Garmin
Packning påse 2 (45 min paus i Vadstena)
  • Tunt underställslinne
  • Långärmad underställströja i ull
  • Långärmad underställströja i syntet
  • Cykelbyxor korta
  • Underställsbyxor i ull
  • Linersvantar i ull
  • 2 par strumpor i ull
  • Buff
  • Mössa av tunnare format
  • Brett pannband 
  • Tjockare vintehandskar, krabbvariant
  • Tjocka vinterskoöverdrag
  • Tjock cykeljacka
  • Batteripack till framlampan
  • Värmekuddar för händer och fötter
  • Powerbank för att ladda Garmin
  • Smålampor ifall batterierna tar slut till de större
Fot och handvärmare. GULD värda. Glöm inte dessa, räddar fötterna från amputering, jag lovar
 
Andra tips att ta med sig
Vissa saker är självklara men kan sägas ändå! Här är några saker jag tycker är bra att tänka på för att klara detta och ge både sig själv och andra en bättre upplevelse. 
 
Dela upp rundan i etapper
Särskilt när det känns tungt och långt hjälper det att tänka när nästa paus är. Att få stanna till och få i sig energi är ju rena lyxen och jag tänker att det är som 3 lite längre vanliga distansrundor fast med mat mellan. Normalt stannar jag aldrig på distansrundor för att äta så den skillnaden är enorm. 
 
Tro att du klarar det, ta hjälp av varandra och tänk positivt
Ja du behöver ha cyklat en del på vintercykeln innan du ger dig av. Men! Det är inte vid denna tid på året som du är i bäst form, inte kompisarna heller. Det bästa med vintercykling är ju att det inte behöver gå fort. Det är olika fartgrupper. Du behöver inte dra hela tiden. Det är långt för alla så alla får svackor. Bara att prata högt om det så hjälper andra till, det är sällan alla får svackor samtidigt. Obs det betyder inte att det är okej att ständigt gnälla över att det gör ont för det gör det för de flesta. Men det är helt ok att säga att man har en svacka och behöver ta det lugnare och lägga sig bak. Det underlättar självklart att tänka och vara positiv mot sig själv men också mot andra. Så försök hålla uppe humöret (eller välj att vara lite smidig i ditt uttryck om det är allt för överjävligt:) Ge kompisen en pepp om denne har det tungt, det känns aldrig så bra att få några peppande ord som när man har en dipp och det är en bit kvar. 
 
Kom ihåg att dricka och äta
När det är kallt måste jag ofta påminna mig om att dricka, det kommer inte lika naturligt som på sommaren. Du förbrukar mer energi för att hålla dig varm och kroppen behöver vätska, även om du inte känner törst. Dricker du inte tillräckligt är det svårt att undvika trötthet och tillslut krampkänningar. Så planera hur du ska dricka innan du ger dig av och håll dig till planen. Ät också ordenligt på pauserna så ökar chansen väsentligt att du orkar mer än vad du tror. Ablocs fika är inte att leka med utan här finns det massor av gott att välja mellan; kaffe, våfflor, kolakakor, Coca-Cola, kärleksmums, bars, gel med mera. Som det bästa julefterrättsbordet du kan tänka dig. Tänk till vad du ska äta, och hur, mellan pauserna. Det är inte helt enkelt eller säkert att fiska upp en bar ur bakfickan med tjocka vintervantar på. Dessutom är det risk för plomblossning om bar:en är av fel variant då den fryser och blir för hård. Banan är en lysande uppfinning och går att tugga av änden på enkelt i kyla. Ramväska känns ju rätt ute men i detta sammanhang praktiskt. Större godisbitar i gele fryser inte så det kanske kan vara nåt förutom bitar av bars av nån bra modell. 
 
Ha en struktur för pauserna 
De långa pauserna är på 45 minuter. Det låter länge men jag lovar, tiden går fort. Det gäller att ta vara på tiden så du hinner både byta kläder, gå på toa och få i dig  mat. Bestäm dig innan för hur du ska använda tiden och håll planen så slipper du bli stressad och upptäcka att du inte hann något av momenten innan det är dags att ge sig iväg. Allra viktigast är att få i sig energi skulle jag säga som prioritering. 
 
Kompislapp
Glöm inte detta. Please! Förläng dina stänkskärmar med en kompislapp som snudd på släpar i backen. Det är inte kul att ligga bakom någon som inte har en kompislapp och risken är att du får ett pris som den sämsta polaren vid prisutdelningen på kvällen. Det är mycket roligare att få pris som den bästa:o) Ta en IKEA-skärbrada i soft plastmaterial, en assaver, gamla mtb slangar av bred och tjock variant, bigpacklock eller andra kreativa lösningar för detta. Bara gör det! 
 
Glasögon med rätt glas
Kom ihåg att byta glasen på glasögonen. Det har du ju redan gjort kanske men viktigt att ha genomskinliga glas utan färgtoning på eftersom det är mörkt stor del av aktiviteten. 
 
Kepsskärm under hjälmen och tejp eller skal på densamma
Många tycker att det är praktiskt att ha eftersom det skyddar både mot regn och sol. Jag själv tycker töntighetsfaktorn är för hög så jag kör utan detta:) Fick även tips av Johan Bernås att tejpa över ventilationshålen på hjälmen eller köra med skal på den för att minska kylan på skallen. 
 
Powerbank 
Man vill ju logga allt! Men rundan är lång och batterierna håller lite sämre när det är kallt så en bra powerbank är fint att stoppa ned i väskan och använda för att ladda t ex gps-klockan (eller elmotorn?) vid pauserna. 
 
Piffa gärna till det!
Några tänker ju ett steg längre innan det är dags för denna aktivitet och piffar till sin cykel med julbelysning, glada tomtenissar på kompislappen, har musiklista som är anpassad för målgruppen och tar med högtalare. Alla sådana inslag är givetvis inga måsten men de är guld värda och väldigt uppskattade av kompisarna.
 
Så - nu finns det ju inga ursäkter till att inte köra Winter Challenge nästa år!

Jobbiga ljud i örat och lärdomar från året

Nu börjar året gå mot sitt slut och jag måste säga att det har varit intressant på många sätt, både inom cyklingen och i livet för övrigt. Sammanfattningen av året blir att jag har lärt mig massor! Jag har utmanat mig själv på många oika sätt, jag har haft väldigt roligt och jag har tvingat mig själv till att vara någorlunda nöjd med mina prestationer - trots att det ganska ofta sitter en halvmissnöjd pippifågel på min axel och pockar på uppmärksamhet. 
Jobbig och ful pippi med konstiga ljud (photo DN.se)
 
Nåväl, vad har jag lärt mig inom cyklingen under 2017?

1) Don´t overdo it!
När jag blickar in i mina träningsloggar för året så kan jag ju konstatera att det inte var det smartaste upplägget att dra till Mallis och tokköra 140 mil på 9 dagar för att sedan bara ha två vilodagar på hemmaplan innan jag premiärtävlade på Kinnekulle. Konsekvensen av detta osmarta drag var att jag hade en sur känsla i benen större delen av våren och aldrig riktigt kände att jag kom i form. Jag skulle naturligtvis ha vilat lite mer och inte ha tävlat varje helg, ofta flera dagar i sträck. Samtidigt tycker jag att det är grymt kul att både cykla och tävla så det gäller att hitta en balans i detta och pinpointa tävlingar lite bättre. Tur att påsken ligger tidigare kommande år, det blir per automatik mer vila  mellan Mallis och tävlingspremiär tack vare det. 
Älskade Mallis, gör benen till disktrasor!
 
2) Våga ta för dig!
De roligaste minnena jag har från året är landsvägsSM, kortbaneSM och Stockholm 4-dagars. Varför? Jo här vågade jag göra utbrytningar och skapade lite situationer i syfte att hjälpa teamet till pallplaceringar. Jag blev ju till och med nämnd på TV på båda SM-loppen. I en av utbrytningarna på kortbane SM var det extremt komiskt att kommentatorn frågade vem jag var för att sedan bli helt tyst när denne konstaterade att jag är född 1973. Jag blev kallad "erfaren cyklist" istället för att min verkliga ålder nämndes högt. Hahaha! Summa summarum är att känslan av att ha gjort något, istället för att bara ha suttit med och friåkt, är betydligt roligare och mer utvecklande för mig som person och cyklist  Även om jag själv inte placerar mig nämnvärt så är lagplaceringen i centrum och det känns som jag har bidragit som teammedlem under säsongen.  
Kortbane-SM, photocred: Jim Berg
 
3) Se det för vad det är och var lite nöjd för tusan!
Den där lilla missnöjespippin (som ni säkert känner till) har ju en tendens att kalla på uppmärksamhet så fort det inte riktigt går som man själv vill. Ibland kan den krypa längst in i örat och liksom skrika ut nån påfrestande melodi och inte ge sig förrän man lägger sig platt ner och ger upp. Under året har jag tränat ordentligt på att ignorera pippiskrället och alla ljud den ger ifrån sig, jag har till och med tränat på att njuta av den eländiga melodislingan som hörts med jämna mellanrum. Så här i slutet av året kan jag konstatera att det ju inte finns ett giltigt skäl till att ge den någon vidare uppmärksamhet;
  • Jag har tävlat i elitklass för första säsongen med Sveriges bästa cykeltjejer efter att bara ha tävlat aktivt i ett år i masterklass säsongen innan. 
  • Jag är 44 år och det är inte jättemånga i min ålder som ens skulle tänka tanken att tävla på det sättet.
  • Vi tog SM-brons i lagtempotävlingen. En riktig SM-medalj!
  • Jeanette tog brons på kortbaneSM och jag var aktiv i att hjälpa till i loppet.
  • Laget tog flera pallplaceringar där jag gjorde mitt jobb för att hjälpa till.
  • Jag och 9 tjejer satte tidsrekord på Tjejvättern (SubXX).
  • Jag fick uppleva flera andra positiva placeringar i laget och även individuellt (till och med ett par vinster). Men framförallt hade jag många roliga stunder med teamet, flera andra cykelkompisar och Ulf. 
SM-brons Lagtempo (photo Jim Berg) 
 
Tjejvättern med SubXX, photo unknown 
 
Så, med facit i hand är det bara att konstatera att det är läge att vara nöjd och välja melodi i örat själv. Det tänker jag göra ofta, särskilt när jag sitter inne och kör svettiga vinterpass. Då skruvar jag upp volymen, trampar i takt med musiken, nynnar med och ser med glädje fram emot 2018 som kommer att bli ett minst lika bra och givande år!
 
 
Visa fler inlägg